Lördagsenkät – Har du provat att skriva som någon annan?

Ett sätt att träna sig i sitt skrivande, eller bara hitta en ny form, är att försöka skriva som någon annan. Har du någon gång medvetet, i rent övningssyfte, försökt att skriva som någon annan författare?

Gudrun Furumark: Nej, jag kämpar fortfarande med att veta hur jag ska skriva som mig själv. Däremot märkte jag nyligen att mina meningar blev ovanligt långa och att jag beskrev skeenden mer detaljerat än vanligt. Det här var inte medvetet från min sida, utan en biverkning av mitt intensiva läsande av Karl-Ove Knausgaards Morgonstjärnan.

Mattias Kvick: En av mina första texter som jag faktiskt arbetade färdigt med var skriven med tydlig inspiration av Stig Claesson/Slas. Jag hade bl a läst hans fantastiska roman Vem älskar Yngve Frej? och ganska snart insåg jag att jag skrev en historia i hans anda. Det hela handlade om två män som i en Volvo kombi skulle åka ut till någon gård långt ut i obygden och där köpa en kökssoffa på annons. Soffan skulle sedan på något sätt fraktas hem, trots att den inte fick plats inne i bilen och trots att de insåg att de saknade takräcke. Jag vill minnas att texten blev helt ok, den höll i alla fall ihop med start, problem, problemlösning, och ett tydligt slut som knöt ihop säcken.

Det var intressant och roligt att, utan att direkt härma Slas, ändå försöka skriva i den form han skrev – att försöka få in den där stämningen i texten som ofta genomsyrar många av hans böcker. Som skrivövning betraktat tror jag att detta är ett bra sätt att hitta nya vägar i sitt eget skrivande.

Caroline Möllesand: Under mina skrivarkurser har jag testat många olika skrivövningar, dock inte den här. Håller med om att det är nyttigt att testa nya grepp men än så länge håller jag, precis som Gudrun, på att hitta min egen form. Jag tar med mig övningen till framtiden och kommer hålla utkik efter lämplig författare att härma.

Anna Grönlund: Ja. Antingen skriver man medvetet som andra författare, eller så gör man det omedvetet. Jag vet inte om det är i rent övningssyfte, men absolut, ja. Det är som att lära sig prata, tänker jag. Man talar som sina föräldrar. Men sen blir det oftast något unikt ändå. Jag letar efter författare som är bättre än jag, rent hantverkstekniskt alltså. Och sen härmar jag. Det blir som ett slags kollage, eller ett monster kanske.

Ann Edliden: Jodå, nog har jag skamlöst stulit från en annan författare. Det hela började när jag var 7 år och gick i första klass. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt, så för att jag inte skulle bli uttråkad föreslog min fröken Marianne att jag skulle ”skriva böcker” istället för att lära mig alfabetet tillsammans med mina klasskompisar. Jag skrev en hel bunt ”böcker” om nallen Brum och hans äventyr, tydligt inspirerad av Rune Andréassons Bamse-serier. Antagligen märkte klasskompisarna att mina figurer var plagierade ganska rakt av när jag senare läste upp dem högt, men det var inget jag bekymrade mig om då. I vuxen ålder har jag snarare försökt undvika att plagiera, eller att härma, någon annan författare. Det kommer att bli intressant att se när min bok ges ut om några paralleller dras till någon annan författares stil eller teman.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s