Om det första mötet med förlaget

Så: Manuset är inskickat. Och det otroliga händer, ett förlag hör av sig.

I huvet har man tänkt igenom scenariot, hundratals gånger. De ska ringa, det ska vara en fin förläggare, de ska fråga om de har kommit rätt och berätta att de ringer från förlaaaaget. Jag ska få lite darr på rösten. Verka glad men ändå sval och avslappnad. Om och om igen repeterade jag vad jag skulle säga. Jag tror faktiskt jag började repetera det där samtalet i princip samtidigt som jag började skriva på boken.

Men vet ni vad dom ringer inte. De allra flesta författare jag känner har fått mail. Så även jag. Såhär löd det:

Hej Anna!
Vi tycker om ditt manus och vill gärna träffa dig och diskutera manuset. När kan vi ses?

(Det är ungefär såhär ett mail från förlag SKA se ut. Tips från coachen: Om ett förlag hör av sig och säger något i stil med ”Grattis! Ditt manus har blivit antaget!” eller liknande så är det nåt lurt. Så jobbar inte förlag. Det innebär troligtvis att de vill mjölka dig på pengar på ett eller annat sätt.)

Nyckeln är: Du är inte antagen. Inte än. De vill ha dig på ett möte. De vill träffa dig och se hur du ställer dig till din text, om du är beredd att arbeta om det eller om du är galen på något sätt och kommer börja stalka dem om de tackar nej i slutändan. De vill helt enkelt veta om man har en samsyn på hur manuset behöver arbetas om (för det behöver det alltid) Jag svarade såhär:

Hej Pella! Kul att höra! Jag är i Stockholm nästa vecka, när som helst tisdag till fredag funkar för mig.
Hälsningar

ANBA

Neeeeeeeeeeeeeeeeej, din idiot, Pella! ANBA, liksom va? Hela poängen är ju att INTE verka som en galning, och jag failade på tre sekunder. Kunde jag inte bara väntat en enda sekund och korrläst mailet? Nej. Men det var försent att dra tillbaka.

Jag hade ångest i en timme innan Pelle svarade att han inte kunde just då, (nu är det kört, ANBA, ditt bimbo, du missade chansen). Och sen ångest i två veckor tills vi faktiskt fick ihop en fungerande tid för ett möte. Ja och sen har ångesten fortsatt sen dess.

Kan nämnas att det här var innan pandemin och på den gamla goda tiden när man fortfarande hade fysiska möten på restauranger och grejer. Jag skulle träffa förläggare och redaktör på restaurang Mosebacke på Södermalm.

Jag gick upp och ner längs Götgatsbacken. Övervägde kort att gå in på apoteket och förskriva lugnande till mig själv men köpte slutligen en tidning om odling istället. Det var mulet. Jag kom till Mosebacke före förläggaren och redaktören, noooooo. Vad gör man då? En servitör kom fram och frågade om jag hade bokat bord och jag sa nåt korkat typ ”Eh ja nån har nog bokat bord men inte jag”. Servitören gick iväg. Jag stod i hallen vid Södra Teatern och fipplade med mobilen, men inte FÖR mycket, man vill ju inte verka som att man fipplar med mobilen när de kommer. Hur såg Pelle ens ut?

Sen kom de. Och de sa hej och undrade om det var jag som var Anna. Och jag sa hej och så var det mesta av ångesten borta. För jag har den enorma turen att ha med väldigt trevliga personer att göra. Det kändes som jag lunchade men en kompis. Jag kunde slappna av. Vi pratade lite om boken, lite om vilka förändringar som de tyckte borde göras och hur jag ställde mig till det. Mest handlade det om slutet. De gillade inte slutet.

”Vad tyckte Sören om slutet?” undrade Pelle, för han visste ju såklart vem Sören var.
”Sören sa att om jag inte styrde upp ett bättre slut så skulle han använda mig som varnande exempel för alla framtida elever.” sa jag.
”Okej, riktigt så illa tyckte inte vi att det var”, sa Pelle. Och så kom vi överens om att göra om slutet.

Det var helt rimligt alltihop. Det kändes kul! Jag var pepp! Maten var god! Vi tog kaffe och efterätt!

Sen precis vid slutet av lunchen så reste jag mig lite hastigt och slog omkull en jättestor kruka så att den ramlade ner från en ganska hög pidestal. En jävla smäll. Det blev jord och keramik på hela golvet. Servitören, han som redan tyckte jag var dum i huvet, fick komma och torka.

”Där ser du, du kan styra upp bra slut”, sa Pelle.

Ridå.

3 reaktioner på ”Om det första mötet med förlaget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s