Från jourrummet intet nytt

Jag skriver det här från jourrummet ovanför akutmottagningen. I min ficka finns en larmtelefon. När den ringer har jag någon minut på mig att ta mig ner, det finns patienter som väntar. Förra veckan var det så mycket att göra att det helt enkelt inte blev något blogginlägg, iallafall inte något ordentligt sådant. Men så be it. Det är faktiskt inte på liv och död.

Ibland är jag så tacksam för mitt dagjobb. Eller, just nu är det nattjobb, men ni fattar: dagjobb som i ”don’t quit your day job”. Ganska många drömmer om att kunna ”leva” på sitt skrivande, alltså vara författare på heltid. Själv hoppas jag aldrig att det går därhän. Fördelarna med att ha ett dagjobb är flera.

1: Jag behöver inte vara kreativ för pengar. Jag kan skriva när jag tycker det är roligt, jag kan skriva det jag tycker är roligt. Jag behöver inte – åtminstone inte i någon större utsträckning – oroa mig för försäljningssiffror. Jag räknar inte med att få in särskilt mycket pengar på boken; jag menar, förskottet motsvarade knappt en månadslön. Det ger en enorm frihet att inte behöva tänka på det där, också en kreativ frihet. Den typen av frihet var ju förr enbart förunnad rika unga adelsmän som gick omkring och flanerade och skrev konstig ångestlitteratur. Gud vad skönt att inte behöva skriva på kommando, jag hade aldrig klarat det.

2: Jag får en känsla av mening i tillvaron. För hur meningslöst känns det inte att skriva ibland? Buhuu ingen kommer ändå vilja läsa min värdelösa smörja, tänker jag. Typ varje dag. Men de kommer kanske i alla fall va glada när jag räddar deras liv.

3: Jag har ångest hela tiden. Ja, detta är alltså relaterat till själva läkaryrket, inte så mycket arbetandet per se. Hur kan detta va en fördel undrar ni? Jo, jag är den typ av person som har ångest hela tiden, oavsett om jag har en anledning att ha ångest eller inte. På jobbet som läkare handlar ångesten om huruvida jag råkat ha ihjäl någon under gårdagens arbetspass. Den ångesten är massiv, och mycket konkret. All annan ångest, tex ångest över boken, bleknad i jämförelse. Ångesten får liksom en kanal, jag leder den vid sidan av skrivandet.

4: Jag verkar som en seriös person om nån frågar. Detta är helt klart den största fördelen.

Så, tja. Det här med att leva på sitt skrivande. Är det verkligen något att sträva efter? Njae. Jag säger som Tjechov: Medicinen kommer alltid vara min äkta hustru, men skrivandet är min älskarinna. När jag tröttnar på den ena kan jag alltid gå till den andra.

Och se där, jag hann skriva klart detta utan att det ringde.


Nu ska vi fokusera på nåt annat: Ska jag klippa lugg eller inte? Gillar lugg generellt, men den kommer ju alltid bli keff och helt sne som på bilden nedan. Är det värt det? Kommentera!



7 reaktioner på ”Från jourrummet intet nytt

  1. Helt olika sätt att göra nytta på! 🙂

    Lugg till sommaren är en dålig, om än snygg, idé. Du kommer att ångra dig när svetten klibbar därunder när du ligger på stranden. Vänta lite, är mitt tips! MVH hon som äntligen kan sätta upp allt håret i en tofs.

  2. Men visst är det så. Även, hur läskigt är det egentligen att få recensioner? Om vi jämför med en brusten aorta? Nä. Man får perspektiv. DOCK medger jag att jag upplever en slags litterär / gynekologisk-konflikt med Läckberg sedan hon öppnade gynmottagning.

  3. känner exakt samma inför dag(natt)jobbets frihet, som att man är sin egen rika baron som finansierar ens konstnärsskap typ, och att ha något annat att gå in i som inte bara är skrivandet. har samma dagjobb som du och samtidigt inte alls (helt annan specialitet, läkartillvaron blir så olika beroende på vad man gör, samtidigt som mycket är samma). mitt skrivande blev mycket mer lustfyllt när jag verkligen landade i och började trivas i min yrkesroll.

    • Ja definitivt, den stora nackdelen är ju att det tar väldigt mycket tid. Förvisso var det tid som baronerna ändå slösade på att supa ner sig och vara bakis, men ändå!

      • jovisst, det har du förstås rätt i! ingen patentlösning för alla (och definitivt inte lika enkelt med alla yrken, bara en sådan sak som timlön kan ju påverkar hur baronsk man känner sig…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s