Slutet är nära.

Ännu ett inlägg från mobilen. Från akuten. utifrån görat ett ljud av nån som skriker, kanske behövs en läkare snart. Just nu låter det mer som om det behövs en exorcist.

Så konstigt det här med prokastrinering: har aldrig sett mig som en prokastrinerare. Ändå ligger jag efter med allt. Pga deadline för boken såklart. Min fina trädgård. Mitt hem. Varför kan jag inte bara va en normal person som bryr sig om typ inredning?

Jag försöker verkligen. Tex har jag köpt en drejskiva. Så i morgon, efter nattjouren, ska vi åka upp till Fårösund och hämta den. Dreja är väl en normal sysselsättning? Inga demoner, inga hjärtan som växer i petriskålar. Krukor ska det bli. Vita. Som döden.

För jag är snart klar. Jag ser mållinjen. Just nu tänker jag att det inte ska bli fler böcker på ett tag. Nej ingenting kreativt alls, faktiskt. Tex har jag fått godkänt av regionen att ha 4 små höns i trädgården. Det är väl normalt? Lite sådär hipster-borgerligt och eko. Och drejskiva på det. Så in i helvete normal ska jag bli.

Sen tyvärr krossades mina ambitioner om att inte göra nåt kreativt genom att jag fick filmstöd för att åka på en manusutvecklar-workshop! Kul! Men konstigt, ska vara ifrån barnen en vecka. Det har aldrig hänt förut. Och hur ska det gå med de eventuella hönsen?

Fan allt man får offra för det här livet.

Och har redan bollat nästa bok med förlaget.

Det är väl bara att sätta igång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s