En av mina hundra stora drömmar

Dagens gästbloggare är sjuttonåriga Maya Roca Ahlgren som tillsammans med sin mamma Malin skrivit boken Mollys tunga ryggsäck.

Maya och mamma Malin

Jag har länge tänkt att jag en dag ska ge ut åtminstone en bok. Jag skriver extremt mycket och har massor av berättelser, både långa och korta, som ligger och väntar på att bli färdiga.

Att bli författare är en av mina hundra stora drömmar. En annan av mina största drömmar är att skriva och jobba med musik. Jag tycker de går rätt hand i hand med varandra och jag har haft stor hjälp av de olika tankesätten som författare och låtskrivare i de respektive skrivanden.

Jag går på ett estetiskt gymnasium där jag jobbar på att utveckla, bland annat mitt låtskrivande. Så fort jag har ledig tid ägnar jag den åt läsning eller skrivande.

Huvudkaraktären i den här boken är en tjej som har fått ärva rätt många av mina intressen. Hon gillar musik, framförallt koreansk pop, och anime. Hon, eller Molly som hon heter, stickar och virkar konstant, något som jag också har en tendens att göra när jag har saker att få gjort och behöver något sätt att hålla mitt fokus. Molly pratar även lite japanska, vilket är ett språk som jag försöker lära mig.

Jag och Molly delar även en diagnos. Nästan. Jag har adhd medan hon har add, alltså adhd utan hyperaktiviteten.

I boken förstår man också att Molly gillar att skriva texter, både på engelska och svenska i skolan. De texterna har jag skrivit med Molly i baktanke. De ska vara ett slags medel som hjälper Molly att förmedla det hon tycker, tänker och känner i boken utan att behöva säga ”Så här är det.” Tanken var även att det var ett passande sätt för henne att uttrycka sig på då hon är rätt tillbakadragen.

Det som var nytt för mig med denna bok var att skriva för barn. Det hjälpte att mamma är en van barnboksförfattare och att jag har lätt att sätta mig in i olika perspektiv. Det var även en helt ny upplevelse att skriva tillsammans med någon annan. Jag skriver som sagt mycket på egen hand och oftast på ett helt annat sätt så det har varit både uppfriskande och lite svårt att släppa den kontrollen man har när man skriver ensam. Något som mamma håller med om. Trots det tror jag att det var bra att den första personen jag jobbade tillsammans med var mamma då vi förstår varandra och lätt kan bygga på varandras tankeprocesser. 

Syftet med berättelsen om Molly är att öka förståelsen för barn med add, och visa hur man som förälder eller pedagog på ett konstruktivt sätt kan bemöta dem. Det är en empatisk berättelse som visar vilka utmaningar barn med add och deras familjer har att hantera, både i och utanför skolan, samt den stora bristen på kunskap som dessa barn ofta bemöts av. Det är även en optimistisk skildring av hur, med förståelse och rätt stöd, livet kan bli lite lättare igen.

Mollys tunga ryggsäck är en viktig skildring av en mindre uppmärksammad och därför ofta missförstådd version av adhd, som alla som berörs av denna diagnos förhoppningsvis kan känna igen sig i.

Att Mollys ryggsäck är tung beror på många saker. Vi tyckte båda att titeln passade bra till Mollys berättelse, då den representerar både att den är tung av läxor och skolarbete som aldrig blir gjort och att Molly bär på ett tungt bagage så att säga. Hon har det rätt tufft, både i skolan och privat.

Vi ville skildra en kreativ tjej som finner tröst i musiken och skapandet, som är omtänksam och egentligen bara ganska missförstådd som den lata tjejen som alla andra ser.

Oavsett vad jag gör i mitt skapande är målet alltid att nå ut och se om det finns någon jag kan hjälpa. Förhoppningsvis lyckas vi göra det med Molly.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s