Om den inre tvåtaktsmotorn

När motorn går som den ska kan det resultera i en insektsbok

Ibland funderar jag på vad som driver mig? Vad är det som gör att vissa av oss ägnar oss åt text, konst eller musik fastän det oftast är helt hopplöst att försöka leva på? Än så länge har t ex mitt författande inte inbringat mig ett ynka korvöre. Så varför fortsätter jag? Varför skriver jag då två manus till och varför påbörjar jag nu ett tredje? Hoppas jag på genombrottet? O nej, jag är född realist! Det handlar så klart varken om pengar, genombrott, berömmelse eller odödlighet. Det handlar om någonting helt annat. En drivkraft som vissa av oss bär, utan att vi egentligen vet varför. Men den är där, som en motor som får oss att skapa nya texter, nya bilder, nya sånger, oavsett om någon vill ha dem eller ej.

Jag tror som Ernst Billgren skriver att man inte ska värdera sin drivkraft i bra eller dålig. I antologin Vägen – en antologi om att göra bra konst (Bonnier Alba 19959) skriver han att det inte spelar någon roll om din drivkraft är ”att frälsa världen” (något som ofta ses som en finare form av drivkraft) eller om det är ”att visa dom djäklarna” eller rätt och slätt ”att tjäna pengar” (vilka oftast ses som lägre former av drivkrafter). Det enda som faktiskt betyder något är att du har en drivkraft! Man kan gå alla skrivarkurser i världen men utan drivkraft att skriva blir det ändå inte mycket till text, trots alla kunskaper man skaffat sig. Alltså måste man värna om den drivkraft man faktiskt har!

Själv bär jag ingen konkret drivkraft som jag riktigt kan sätta ord på, men trots det är min drivkraft stark och numera ständigt i gång likt en gammal tvåtaktsmotor. Likväl måste jag vara rädd om den! Det är nämligen ganska lätt att döda den. Den största faran för mig är att skapa sådant ”folk vill ha” eller att försöka haka på någon trend inom bildskapandet eller litteraturen. Dessa är i värsta fall effektiva sätt att strypa motorn på. Jag tror i stället på att försöka att åka med och göra det som ger inspiration och som känns lustfyllt, trots att det kanske går helt på tvären mot vad jag ”borde” skriva eller teckna. Jag tror att det är det som i förlängningen blir bra.

Just nu följer jag min inspiration och målar små växtdelar i akvarell samtidigt som jag jobbar på ett manus som bygger på en ganska märklig idé. Jag har inte en susning om vart något av det ska ta vägen, men det gör inget just nu. Det brukar ge sig med tiden – vad meningen var med det hela.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s