Hur arbetar du fram en karaktär?

Det finns olika sätt att jobba fram en karaktär. Allt ifrån att bygga upp karaktärer från grunden innan man börjar skriva, till att låta karaktären få växa fram medan man skriver. Hur gör en debutantbloggare?

Mattias: Jag har testat att följa rådet att bygga upp hela karaktärer innan jag börjar skriva. Det gick inte. Det var som att allt då redan var färdigt och inget mer fanns att upptäcka. Jag vill istället lära känna karaktärerna medan jag skriver, det har blivit mitt sätt att levandegöra dem. Då jag började skriva om killen i klänningen på Pensionat Solvändan visste jag inte ens vad han hette. Men det gav sig – han berättade det till slut. Och så var det även med resten av personerna i manuset. Det ställer naturligtvis krav på lyhördhet och en stark vilja att lära känna dem. De måste ändå bli trovärdigt tecknade, trots att jag från början inget vet om dem. Men detta har blivit mitt sätt att skapa karaktärer.

Gudrun: Jo det har varit som med allt annat i den här skrivprocessen: learning by doing. Först har minnen, fragment och fantasier formats till personer, ganska ogenomtänkt och prövande. I ett senare skede har jag kunnat höja blicken och se deras funktion i berättelsen, och fokusera på att förstå vilka de är.

Under årens lopp har jag fått en mer ömsint relation till en av de besvärligaste huvudpersonerna. Kanske var det en av poängerna med allt det här. Min egen karaktär behövde utvecklas.

Ann: Eftersom min debutroman är skriven i jag-form förstår jag att många kommer att sätta likhetstecken mellan mig och huvudpersonen. På sätt och vis är en huvudkaraktär det absolut svåraste att mejsla fram, eftersom det ofta blir den läsaren identifierar sig med. Trots att Doris upplever saker jag har upplevt ville jag inte att vi skulle vara alltför lika. Jag gjorde henne mindre kaxig och mildare än jag själv, samt lade in vissa markörer som fått vänner till mig att utbrista ”Jaha, nu förstår jag att Doris inte är du, hon dricker ju te!”, till exempel.

Bifigurer är egentligen ännu roligare att utforska och förstås särskilt antagonisterna. Jag har två sådana i min debutroman, den ena är en s k catfish, en person som egentligen inte existerar. Det var en utmaning att skapa en såpass flyktig karaktär men också väldigt roligt.

Caroline: Att skapa karaktärer är bland det roligaste med författandet! Innan jag började skriva på själva berättelsen lade jag ganska mycket tid på mina två huvudpersoner. Jag bestämde vilken bakgrund de har, vad som har format dem och beskrev deras olika egenskaper. Att ställa frågor är ett bra sätt att lära känna dem på: Vad gör henne riktigt lycklig? Vad är hon rädd för? Hur reagerar hon i olika situationer?
Jag skrev också långa dialoger för att arbeta fram deras olika personligheter. På så sätt kom jag dem lite mer under skinnet. När jag skriver vill jag uppleva och känna samma saker som mina påhittade människor. Tror att det kan jämföras med hur en skådespelare går in i sin roll och verkligen försöker bli sin karaktär.

Anna: Jag har aldrig varit sån att jag jobbar fram intressen osv. Enligt råd från mäster Sören behöver man ett ungefärligt utseende, ålder och ett hem. Har de inget hem så har de liksom inget liv. Sen brukar det dyka upp olika röster i huvudet som får befolka de där hemmen; alla är väl egentligen olika variationer av min röst men jag bygger ut dem med olika detaljer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s