Kugge om att kickstarta, komma i mål och att röra om i de finlandssvenska grytorna

Innan jag själv började skriva här brukade jag ta del av andras debutantbloggares berättelser om manusvåndor och releasefester. Nu passade jag på att höra av mig till en av ”gamlingarna” för att få mer om livet efter debuten, och be om lite råd på vägen. Kugge, Michaela von Kügelgen som debuterade 2017 med ”Vad heter ångest på spanska?” och därefter gett ut ”Nationen – en underhållningsroman”, tog sig tid att svara på mina frågor.

foto: Niklas Sandström

Nu har det ju gått några år sen din första roman kom ut. Har du några ord på vägen att skicka med till oss mer eller mindre hispiga debutanter? 

Tänk på att allt går jättefort. Releasefest, recensioner och i bästa fall uppmärksamhet i media känns till en början överväldigande och roligt och som att man knappt hinner med. Men så plötsligt blir det en ny boksäsong och nya böcker dyker upp på arenan och det känns nästan som att man (eller ens bok) blivit bortglömd. 

Mitt tips är därför att verkligen njuta av debutanttiden och kanske skriva ner tankar längs med vägen för att minnas allt det där omvälvande som händer. Och be för guds skull nån att dokumentera din releasefest!

En annan viktig insikt som jag får påminna mig själv om gång på gång: jämför dig inte med någon annan. Ibland kan jag lite avundsjukt snegla på de av mina debutantbloggskollegor från 2017 som redan gett ut en massa böcker, blivit sålda till andra länder osv, men om jag lägger för mycket fokus på det börjar mitt skrivande att handla mer om dem än om mig.

Du har kommit med en ny bok nyligen, berätta lite om den. 

I januari fick jag en idé om en kurs för att hjälpa andra att kickstarta sitt skrivande. Alltså att hitta fungerande skrivmetoder och bygga en egen rutin. När jag skapade arbetsblad för kursdeltagarna insåg jag att det kanske kunde bli något mer och började bygga ihop det till en hel bok.

I maj släppte jag skrivhandboken Kickstarta ditt skrivande & kom i mål med ditt manus via mitt eget företag. Boken fokuserar på att hjälpa dig som läsare att hitta rutiner och att jobba med ditt skrivande, så den är rätt annorlunda till de flesta skrivböcker jag läst. Kort och gott ville jag skapa den bok jag själv hade velat läsa när jag började skriva skönlitterärt 2013.

Jag har också intervjuat författarna Maria Turtschaninoff, Sandra Beijer, Kjell Westö och Anna Jakobsson Lund för att ge fler dimensioner och tankar kring författarskap.

Boken finns som e-bok (en pdf på 70 sidor) + kompletterande arbetsbok i print. Den är fullspäckad med tips, processövningar och skrivövningar – allt för att du som drömmer om att skriva en bok faktiskt ska komma i mål med den!

När bekanta får veta att jag skriver är det inte ovanligt att de bekänner att de också skulle vilja skriva. Jag brukar säga något uppmuntrande, men inombords tänka ”vi får se hur det blir med den saken.” Jag gissar att vältränade människor känner något liknande när de hör folk berätta att de snart ska börja sporta. Har du några tankar kring vad vad som skiljer de som säger att de vill skriva från oss som faktiskt skriver?

Jag tror att de allra flesta skrivande människor har ett inneboende behov för att uttrycka sig i text. Jag älskar också att prata (det vet alla som känner mig!), men det är något magiskt när man formulerar sig i skrift.

Många som säger att de vill skriva en bok drömmer kanske inte i sig om att skriva, utan om det de tror att en bok skulle innebära. De flesta har inte heller någon aning om hur mycket tid man behöver lägga på att skriva en bok som faktiskt blir bra. Speciellt som nybörjare gör man en massa misstag på vägen och får skriva om. Flera gånger.

Sedan hoppas jag att fler faktiskt skulle skriva – främst för sin egen skull. Det är ett fantastiskt sätt att bena ut tankar och vara kreativ. Alla som skriver behöver inte heller ha som mål att bli utgivna författare, skrivandet i sig kan ge mycket glädje.

I mars i år berättade du på din blogg att du nekats medlemskap till Finlands svenska författarförening. Vad möttes du av för reaktioner, och hur förhåller du dig nu till det hela?

Innan jag publicerade inlägget hade jag i flera månader funderat på om jag ens skulle skriva något. Till slut bestämde jag mig för att jag ville lyfta frågan. Inte så mycket för min egen skull utan för att väcka en debatt om Författareföreningens roll och antagningsvillkor.

Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att en sån sak skulle röra om i de finlandssvenska grytorna rätt mycket. Ändå blev jag förvånad över uppmärksamheten. De allra allra flesta höll med mig och tyckte att det var galet att jag inte blivit antagen som medlem, men så klart kom det en del mothugg. 


Det tråkigaste var, tycker jag, att diskussionen dog ut innan den hann ta fart. I och för sig är det en fråga som blossar upp med jämna mellanrum, men det verkar ju inte ske någon ändring i saken. Jag vet inte om Författareföreningen diskuterat frågan eller om de ska göra det – som icke-medlem har jag ingen insyn i deras processer.

En orsak till att jag valde att skriva inlägget var att jag själv är allergisk för alla former av att utesluta människor (speciellt i professionella sammanhang) och tycker att det därför känns absurt att jag som ändå kan tituleras finlandssvensk författare inte får vara med i en förening som uttryckligen finns till för just finlandssvenska författare.

Jag kommer antagligen att ansöka om medlemskap efter att min nästa bok kommit ut (när det nu blir, ehe), men vi får se. Fastän Författareföreningen inte är en regelrätt fackförening finns det vissa fördelar i att vara medlem. Inte minst att man skulle få känna sig som en del av sin yrkeskår.

5. Jag är alltid på jakt efter något bra att läsa. Vilken finlandssvensk författare bör jag kolla upp?

Åh det finns ju så många bra finlandssvenska författare! Jag älskar allt Maria Turtschaninoff skriver. Två favoriter av henne är Anaché och Breven från Maresi. Jag tyckte också mycket om Ulrika Hanssons debut Jaktlaget. Ulla Donners serieromaner är träffsäkra och jag skrattar alltid högt när jag läser dem.

Överlag är jag glad för att allt fler svenskar fått upp ögonen för bredden inom finlandssvensk litteratur. Vi är så mycket mer än de (rättvist!) hyllade Monika Fagerholm, Kjell Westö och Tove Jansson.

2 reaktioner på ”Kugge om att kickstarta, komma i mål och att röra om i de finlandssvenska grytorna

    • Tack själv 🙂 Har beställa Ulla Donners ”Skiten” på biblioteket och ska hämta ut den imorgon (på grund av pandemin är det bara reservationer som gäller här, och så får låntagarna gå in en och en och låna).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s