TEMAVECKA: Om att (aldrig) skriva dagbok

Några av de dagböcker jag aldrig har skrivit

Jag har alltid tänkt att jag aldrig har skrivit dagbok. Ända tills jag öppnade en låda i ateljén och fann alla mina gamla skissböcker, skrivböcker och ritblock. Jag insåg då att jag under tio års tid inte gjorde annat än att skriva dagbok. Skillnaden var den att jag aldrig använde mig av den klassiska dagboksformen – mina böcker och block är i stället fulla av dikter, teckningar, kladd, texter, mm.

Med hjälp av dessa kan jag åka tillbaka till den tid då jag var tjugo år och vilsen i Göteborg. Mestadels tycks jag ha mått dåligt och känt mig ensam. Det mesta i böckerna är vad man kan vänta sig av en tjugoåring i slutet av 1980-talet. Det är självömkande och lite småpatetiskt och inte mycket att ha. Men att bläddra i dessa böcker är också att göra en resa tillbaka till Göteborg på den tiden och främst alla dess alla gamla fik.

Det här var på den tiden då Göteborg var full av trevliga caféer och fik där man kunde få en kopp kaffe och en ostmacka för tjugo kronor. Påtår ingick alltid! (Ingick inte påtår gick jag inte dit!) Det var långt innan den lite trista latte-macchiato-cortado-tid vi lever i nu, där en simpel kopp kaffe med smörgås kostar som en hel lunch.

Skiss från ett fik i Borås 2021

Jag älskade Göteborgs alla fik! Jag levde på caféerna. Det var mestadels gamla slitna arbetarfik, ett och annat kulturellt hak, men också konditorier av den gamla sorten. På konditorierna fikade man oftast bland tanter med hatten på, som åt bakelser. För den som aldrig upplevt detta kan jag rekommendera att titta på det avsnitt av Kalles klätterträd där Kalle går på stan med morfar. Efter att morfar har hämtat sin klocka i uraffären går de och fikar på just ett sådant konditori. Annars kan man åka till Göteborg och gå till Ahlströms konditori som faktiskt fortfarande ligger kvar på Korsgatan.

Annars är de flesta gamla älskade fiken borta idag – omgjorda, ombyggda, eller förvandlade till något helt annat. Här är några av de Göteborgscaféer jag har antecknat i mina böcker: Café Måsen, Hängmattan, Hagabion, Bräutigams, Café Mekka, KaffePetter, Café Lyckan, Flygarns Haga, Café Créme, Café Plankan, Muséecafét.

Kaffe, cigg och uppslagen bok – Café Måsen, Göteborg 1990

Jag är väldigt glad att jag inte är där längre, att jag inte är tjugo år och vilse i tillvaron, men jag kan bli sorgsen över att Göteborg och fikakulturen idag är så förändrad. Jag har inte råd att leva på caféerna längre. Men jag inser nu att jag har skrivit mycket mer än vad jag själv fattat. Det var bara inte avsett att läsas. Jag skrev aldrig för att bli författare, eller för att bli läst, utan som så många andra i den åldern, för att få utlopp för känslor och all ångest. Men jag tror att allt detta planlösa skissande och skrivande någonstans har del i mitt skapande idag. Eller, det är jag säker på. Det var min skrivskola.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s