Dagbok vs drama.

Det är sjukt hur saker lätt blir sin motsats. Själva tanken med dagböcker är väl en slags kravlöshet, ett sätt att samla tankarna. Ibland med ett lås för att hindra utomstående från att läsa. Själv har jag alltid upplevt dagboksskrivande som extremt kravfyllt.

Någon gång i tioårsåldern var det någon vuxen som sa att man måste skriva varje dag för att kunna bli författare. Jag vet inte om det var dagboksskrivande som åsyftades, men jag tolkade det så. Och med min vanlig a fyrkantiga beslutsamhet gav jag mig på att göra just detta. Skriva varje dag. Den stora inspirationskällan var Berts Dagbok, och mina inlägg var närmast att betrakta som pastischer, inklusive ”Tack och hej leverpastej” osv.

Det var jättetråkigt.

För varje dagboksinlägg blev det alltmer uppenbart hur tråkigt mitt liv var. Ingenting kul hände ju, någonsin. Det var skola och läxor varje dag, sen middag och svennebananliv. Jag har alltid haft något slags behov av att konstant vara underhållande, och redan då insåg jag att underhållningsvärdet av min dagbok var i princip noll. 

Och om mitt liv var så tråkigt, tänkte jag, hur skulle jag någonsin kunna bli författare?

Som så många andra hade jag en vanföreställning om att man måste leva ett intressant liv för att kunna skriva något intressant. Några år senare blev min första stora kändiscrush den mycket avlidna Ernest Hemingway. Min något mer deprimerade bästis var kär i Stig Dagerman, men jag ville ha Hemingway. Eller, jag ville vara Hemingway. Jag ville åka ambulans och bo i Paris och se krig och vandra vid Kilimanjaro. Jag ville ha ärr. Min längtan att komma bort var närmast desperat. Och även om det inte bara handlade om dagboksskrivandet så var drivkraften att få historier att berätta var otroligt stark.

Och det var så det blev. Jag reste ensam till Serengeti. Jag hittade mumier i norra Chile. Jag duckade för gummikulor på Västbanken och badade i vulkankratrar i Kambodja. Och jag flyttade till Paris; från mitt vindsrum i Montparnasse hade jag fri utsikt rakt in i Hemingways gamla lägenhet. (Fast det bodde en tant där nu.) 

Jag skrev dagbok hela tiden. 

Och varenda jävla sida var ändå oändligt tråkig.

Jag insåg något: Det blir inte spännande pga det kommer flodhästar eller tårgas eller kokain. Nej, allt det där är bara rökmoln. Dagböckerna var ändå inte litteratur. Jag visste inte ens vad en berättelse var.

Sen lade jag ner skrivandet, bestämde mig för att bli läkare istället, och precis när jag bestämt mig för att aldrig skriva någon bok så hamnade jag mitt i det som kallats ”den värsta medicinska skandalen i modern tid”. Någonstans förstod jag att detta trots allt var en historia som folk kanske ville höra.

Så jag började skriva dagbok igen. 

Den var fortfarande tråkig. Det var bara mitt tråkiga jobb om och om igen.

Dramat som blev Macchiariniaffären var inte heller något att ha. Jag försökte skriva den historien, men den var helt urballad, det blev inge bra. När hela historien med påven kom in i bilden var det liksom inte längre trovärdigt. Och därmed tråkigt.

Just nu är jag på kurs i att skriva filmmanus (sjukt kul för övrigt). Och jag tror jag börjar fatta något viktigt: att en bra historia handlar om så mycket mer än att bara skriva ner vad som händer. En författare kan inte bara skriva ner vad som händer; hur spännande det än må vara. Att berätta handlar om något annat; att försöka se vad som är vackert, vad som skaver, vad som är drama. Det kan vara en flodhäst. Eller det kan vara en helt vanlig dag på ett helt vanligt jobb. Det är det som gör dagböcker så tråkiga; de har ofta inget urval. Drama finns överallt. Men det kräver att man filtrerar bort extremt stora delar av sin verklighet.

Och tyvärr gick det ju inte så bra för Hemingway i slutändan heller. Men han var ändå bäst.

Nu ska jag skriva manus! Nästa vecka är det åter nattjour. Och sen kanske jag kan berätta om bokprocessen.

Jag menar kolla vilken dreamboy

2 reaktioner på ”Dagbok vs drama.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s