När skrivandet gör ont

Ernest Hemingway skriver i sitt hem i Florida, det finns uppgifter om att han skrev ståendes på grund av ryggproblem

Anna skrev en fin text om att använda smärtan i sitt skrivande på ett sätt så att det blir litteratur. Jag har också tänkt en del på smärta, helt enkelt eftersom jag i perioder haft ont när jag skriver. Ont i axeln. Ont i nacken. Ont i armbågen. Ont i handleden. Ont i tummen. Eftersom en av tankarna bakom bloggen är att dela med sig av sina erfarenheter från skrivlivet, så att vi kan lära av varandra så bjuder jag idag på:

Skrivrelaterad smärta – några slutsatser

  1. Fysioterapeuterna är inte fienden.

Jag misstänker att en oproportionerligt stor andel av oss som skriver har ett förflutet likt mitt, ett förflutet med högt betyg i svenska och lågt betyg i gympa. Ett förflutet med dålig hållning, bollskräck och blek hy samt en övertygelse om att tillhöra en mer känslig och äkta sort än de glada, brunbrända sportfånarna. Den där övertygelsen är felaktig. Det förstår de flesta av oss i vuxen ålder, men det kan ändå finnas kvar tankemönster som gör att vi betraktar exempelvis fysioterapeuter med skepsis, som om hela kåren utgjordes av de mest illvilliga av våra före detta klasskamrater.

En glad och sportig Marcel Proust med vänner

Låt inte dessa tankemönster styra dig! Om skrivandet gör ont, och det inte går över sök upp en fysioterapeut (eller sjukgymnast som det heter om de tagit examen lite längre tillbaka i tiden). Gå inte till icke legitimerade behandlare. Försök inte självbehandla dig via internet där ju vilken lallare som helst (ex undertecknad) kan skriva om smärta. Boka istället tid hos en landstingsanknuten fysioterapeut (så blir det inte så dyrt). Stå ut med att få din slappa lekamen (eller rörelseapparat som fysioterapeuterna brukar säga, så himla skojigt ord), granskad och bedömd. Lyd de instruktioner du troligen kommer få om att göra dagliga övningar. De där övningarna kommer väcka en känsla av tristess och kanske även förödmjukelse, men jag kan själv vittna om att de kan hjälpa till att minska smärta. Om man gör dem! Om smärtan inte avtar trots din flit finns det kanske bakomliggande orsaker till att du har ont som behöver utredas vidare. Då puffar fysioterapeuten dig till doktorn.

Och ett sista argument: en cool släkting till mig med alternativ livsstil och massa tatueringar har blivit sjukgymnast. Mina gamla fördomar stämmer inte.

  • Hantera sittfläsk/stillasittande paradoxen

Stillasittande är dåligt för hälsan på flera sätt (för snabb översikt kan du läsa artikel på 1177) och ökar också risk för smärta. Samtidigt vet vi ju alla att skrivande kräver gott sittfläsk. Lösningen på den här paradoxen behöver se individuell ut eftersom via alla har olika kroppar, och olika livsomständigheter. Men jag tror att steg ett är att erkänna för sig själv att den som skriver (särskilt om den också har ett stillasittande dagjobb), behöver balansera mellan behovet av att sitta ner och skriva, och behovet av att röra på sig. Det handlar ju dels om att variera skrivställning, ta pauser och så vidare, men också om att regelbundet komma ut och röra på sig ordentligt. Trots att det inkräktar på skrivtiden.

James Baldwin i New York demonstrerar ett sätt att variera skrivställning (obs röka ser coolt ut men är ändå farligt)

Om du inte redan har fått ordning på detta, så är det bra att ta sig en funderare. Kanske är du typen som mår bra av långa promenader med en skrivpodd i öronen. Kanske kan du börja träffa kompisar vid utegymmet och vips, så har du samtidigt fått lite social stimulans. Eller så är du som jag en sån som vill effektivisera genom att inte ha någon transporttid, då är det löpning och hemmaträning som gäller. Ibland har jag gjort detta yogapass, särskilt anpassat för författare 🙂

 

  • Det är bra att vara som en apa och använda båda händerna

Såhär i spurten mot tryckfärdigt manus fick jag jätteont i höger handled. Att ta fler pauser var inte att tänka på, jag ville bara köra. Då lärde jag mig att använda musen med vänster hand. Det tyckte jag var ganska fiffigt i sin enkelhet.

Och apropå enkelhet, Bodil Malmsten tar upp ämnet i Så gör jag, på det där tydliga sättet hon har. Jag förstår helt om ni inte vill följa mina råd, men Bodil måste ni ändå lyda. Ta hand om er.  

Bodil Malmsten, ur ”Så gör jag”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s