Tack Ingrid för din input

Det är jättejättesvårt att bli utgiven sägs det. Ännu svårare att bli det på ett creddigt förlag. Men man blir det ändå. Man passerar det där nålsögat. Och alla ens vänner är jätteglada för ens skull. Boken kommer ut. Det blir en releasefest! Det blir intervjuer! Boken lever sitt eget lilla liv därute och veckorna går.

Sedan går man in i ljudboksappen, för första gången på länge. Man ser att man har fått ett gäng nya betyg. Och nytt omdöme:

Jag försöker inte säga att det är synd om mig (även om min bok rent objektivt har ett av de sämsta snitten på hela Storytel, Ingrid är inte ens den första eller enda som gett omdömet ”vilken smörja”!). Det är inte det. Men vi måste också prata om hur man tacklar dåliga omdömen.

När det gällde recensionen jag bloggade om för ett par veckor sedan så kändes det egentligen inte som att det var min bok det handlade om. Recensenten hade gjort en läsning som i mångt och mycket var tvärtemot min intention. Men när det gäller Goodreads och ljudboksappar så trodde nog jag innan jag blev utgiven att mina ord aldrig skulle nå fram till författaren själv om jag skrev ett lite ogenomtänkt omdöme.

Men newsflash: det gör dom! Vi författare läser massor av omdömen från privatpersoner.

Kanske inte till Jan Guillou eller andra i hans generation som tar avstånd från internet, men de författare jag känner gör det.

Parentes: Det är förresten min analys av varför kvinnor som Ingrid hatar min bok: den utspelar sig på internet och det är inte särskilt fint. Att låta en bok utspela sig på internet är ungefär som att skryta om att man kollar på dokusåpor. Eller skriva en bok som handlar om dokusåpor. Just det, skyldig igen.

Jag har utvecklat en strategi. Innan jag går in och scrollar bland nya omdömen frågar jag mig själv: ”Är det värt att bli på dåligt humör just nu?”. För dåligt humör kommer jag tyvärr att bli på. Det är inga superbetyg som regnar över min bok i apparna och det är ibland en del hårda ord.

Nu tänker ni läsare ”hon får väl bara skaffa sig hårdare hud? Varför går hon in ens en gång i veckan? Hon får skylla sig själv.” Men ärligt talat, hade inte ni också gjort det? Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna låta bli, men man är helt enkelt för nyfiken.

En stor applåd till er som inte kollar omdömen, som jublar över en tvåa eller en trea i betyg och som tar alltihop med en klackspark. Det är säkert hundra gånger lättare att ha en lite mer ödmjuk inställning. Det ska sägas att jag inte heller väntade mig raka femmor från alla. Jag vet att jag har skrivit en ”rolig bok” och det är som med filmrecensioner: är filmen rolig får den oftast en trea (om den inte är regisserad av Wes Anderson).

Så vad har jag då att vara upprörd över? Antagligen ingenting. Jag kommer också skaka av mig det här dåliga humöret och skriva vidare på mitt nya manus, som förhoppningsvis också kommer att bli en bok. Som förhoppningsvis kommer ut. Det blir förhoppningvis en releasefest. Den hamnar så småningom i ljudboksapparna. Jag hoppas att Ingrid inte kommer lyssna på den.

6 reaktioner på ”Tack Ingrid för din input

  1. Tack för en bra blogpost!

    Som alla fick jag tipset att inte ta åt mig och att helst inte ens läsa kommentarerna. Jag klarade inget av dessa. Jag läser som en svamp och blir arg, ledsen, uppgiven om vartannat.

    Jag försöker tänka:
    1. Eftersom min bok har 3,6 i medel så måste varje etta motsvaras av en femma och en fyra och varje tvåa av två fyror.
    2. Ingen gillar alla böcker. Jag har skrivit en viss sorts bok. Den som förväntar sig något annat kommer att bli negativt överraskad och vissa av dessa kan inte låta bli att lämna en taskig kommentar.
    3. Försöker man skriva för alla smaker kommer boken garanterat att bli skit. Många tycker Dostojevskij och Knausgård är långtråkiga, andra hatar Maryan Keyes eller Stephen King.
    4. Det är väldigt lätt att slänga iväg en taskig kommentar. Den kan bero på vad som helst och är inte riktad mot mig som person och kanske inte heller mot mig som författare.
    Detta funkar så klart inte alltid. Vissa dagar får man försöka låta bli att läsa kommentarerna.

    Med det sagt har jag funderat mycket på vad som driver den som skriver att min bok är ”trams”, ”tråkig”, ”naiv”, ”verkligen inte bra”, ”riktigt usel”, ”vilken dynga”, ”urtrist” osv. Jag förstår att man kan tycka så, men jag har lite svårare att förstå varför man känner att man måste skriva det i en kommentar. Visst, genom att publicera boken på Storytel (eller annan) så sticker jag ut hakan, men man måste inte slå på alla hakor man ser även om man ogillar dem.
    Den som lyssnar på min bok har betalat för det. Då har man rätt att inte tycka man fått valuta för pengarna. Kanske kan man även se det som en tjänst till andra att ”varna” för boken, pss som man vill tipsa om böcker man gillar. Men igen, varför vara taskig? Räcker det inte med att sätta en tvåa och låta livet gå vidare? Eller skriva något i stil med ”romantiken i boken är lite kantigt beskriven”, ”jag gillade inte att man fick veta vem som var mördaren så tidigt”, ”omslaget lovade en obehaglig deckare och jag fick en blandning mellan komedi och feel-good” eller ”för många krystade metaforer för min smak”.

    Men det står folk fritt att skriva vad de vill. Jag tror att man till slut får vänja sig. Att inte läsa kommentarerna skulle betyda att man missar pärlor som ”Denna gillade jag”, ”spännande”, ”riktigt bra”, ”vill ha nästa bok nu” eller ”kanonbok”, och det vill man ju inte. 🙂

    //Anders

    • Hej Anders! Håller helt med dig i det du skriver. Även nu har jag fått supertipset ”ta inte åt dig!” och det är ju lätt att säga men svårare att göra. Däremot så älskar jag all respons jag fått på detta blogginlägg. Tack för du tog dig tiden att skriva.

  2. Tycker detta är intressant! Jag har funderat på hur jag själv skulle _vilja_ göra om jag blir utgiven (obs inte säkert att jag hade lyckats ^^) och det är faktiskt att bara läsa 4- och 5-stjärniga omdömen. Ego kanske? Men poängen är att du aldrig kommer att kunna lära dig något av negativa recensioner. De var förmodligen inte din målgrupp från början, de letar efter någonting annat. Däremot kan du lära dig någonting genom att lyssna på dem som faktiskt gillar ditt skrivande. Vad är dina styrkor? Vad finns det som folk stör sig på trots att de gillar boken som helhet? Det är de som faktiskt kan hjälpa dig att bli en bättre version av dig själv som författare 🙂

    • Jag kollar ju mitt snitt och då är det ju lätt att se om det har sjunkit eller stigit sedan föra gången jag kollade. Och jag håller med om att längre omdömen eller uttalanden från folk som faktiskt gillar det jag skriver hjälper mer än bara en förflugen kommentar.

  3. Att skriva med egna ord och en egen stil är lite som att klä av sig naken inför en främling. Man blir blyg rädd och sårbar. Det är modigt att skriva. Vad sen läsaren eller lyssnaren upplever, positivt eller negativt, så gör de det utifrån sina egna erfarenheter. Vi lever alla i skilda verkligheter. Eller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s