Den svåra andra romanen

Den här bloggen ska handla om att debutera. Det har jag gjort och just nu befinner jag mig därför i ett märkligt vakuum. Tre månader har gått sedan debuten och jag har lyckats uttyda det som något slags brytpunkt. Ens bok är inte längre tillräckligt färsk, höstens böcker har tagit över platsen i rampljuset och får välförtjänt tid att skina.

Som tur är har jag ju sedan länge påbörjat roman nummer två. Jag har skrivit en hel del under sommaren, främst i augusti och befinner mig nu på upploppet. Samtidigt har jag inget kontrakt med förlaget på en bok två och således ingen deadline att hålla. Skönt, hade säkert en del tyckt. Men jag är van att jobba mot deadline och även om jag inte hade en med första bok så hade jag satt en för mig själv.

Det har jag förstås gjort även nu, problemet är bara att jag redan skjutit fram den en månad. Ett första utkast skulle ha varit färdigt sista augusti, men nu är det september och jag har minst tio kapitel kvar att skriva. Risken finns att jag alltså skjuter upp deadline igen – och igen.

Varför så bråttom? frågade en författarkollega. Jag ville svara att nä, det är förstås inte bråttom. Jag är en chill person som absolut inte känner prestationsångest eller vill vara på väg mot nästa mål redan nu. Men i stället svarade jag att jag ”vill ha en ny bok till bokmässan nästa år”. Skrattretande av flera skäl. För det första vet man inte ens om det blir en ”vanlig” bokmässa nästa år och för det andra så är det oförskämt av mig att anta att jag skulle ha en given plats på den.

Jag har blivit ett proffs på att prokrastinera när det gäller bok två. I dag har jag haft en helt ledig, ostörd fredag hemma då min sambo jobbat. Har jag skrivit på manuset? Inte ett ord. Och nu skriver jag det här blogginlägget och lurar mig själv att jag ”jobbar”, för blogginlägget måste ju ändå skrivas.

När man läser om folk som har barn och jobbar vanliga tider måndag-fredag så undrar jag alltid hur de hinner skriva. Men nu börjar jag fundera på om det är något sådant som krävs för att faktiskt prioritera viktiga saker. Alla de där timmarna som kom och gick medan jag scrollade mobilen i sängen, inte visste jag att de egentligen var viktig skrivtid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s