Jag bidar min tid

Någonstans mellan ledig semestertid och att sätta i gång att arbeta på bred front bidar jag just nu min tid. Bida är enligt Våra ord (Nordstedts, 1997) besläktat med ordet Bedja, men någon närmare förklaring till vad det egentligen betyder får jag inte där. I en krönika i GP (7 jan 2017) skriver Tomas Sjödin angående att bida sin tid att ”Det handlar om att medvetet tänja ut tiden mellan fråga och svar, mellan tanke och handling. Tänka efter, känna efter, vända och vrida på saker och framför allt; låta lite tid förflyta.” Det är en fin förklaring som jag tar till mig.

Jag har med åren förstått att det är absolut nödvändigt att vänta ibland, att ge livet tid. Under det år jag nu varit fri från anställning och hankat mig fram som frilansare har jag ibland drabbats av panik! Vad håller jag på med? Borde jag inte ut och sälja mig på den härligt fria företagsmarknaden? Borde jag inte slipa på en hiss-pitch? Borde jag inte marknadsföra mitt varumärke, dvs mitt fantastiska jag? Trycka upp t-shirts, mera visitkort och lägga upp fler selfies på Insta? Borde jag inte visa upp mig, synas? Det slutar dock alltid med att jag inte gör något av detta.

Vad gör jag då i stället? Svar: arbetar vidare med det jag är bra på. Och bidar min tid. Och undviker panik.

Under det år som nu gått har ändå små försiktiga krokar kastats ut från mig men också till mig. Inga löften, men likväl möjligheter. Och nu står jag inför en spännande höst. Genom mitt skrivande har jag nu blivit invald som medarbetare i ett spännande team – tiden får utvisa vad detta kommer att innebära för mig. Jag ska inom kort hålla kurser i måleri igen, och jag är på väg att ta del i ett integrationsprojekt i regionen. Om allt går som det ska. Det vet man ju aldrig. ”Ingenting blir som man tänkt sig” som Robert Broberg en gång sjöng. Och han hade fullständigt rätt i det.

Inte mycket kan jag i nuläget göra själv för att vare sig påverka eller påskynda någonting av ovanstående. Jag kan bara göra det jag ska göra, dvs. fortsätta att teckna, måla och skriva, sjunga några visor på något äldreboende, samt bida min tid och ge mig själv tid att tänka. Just nu ägnar jag en del av denna tid åt att läsa poesi och lyrik och inom kort kommer jag och min syster Anna att spela in ett nytt podd-avsnitt om just lyrik. Ett spännande och ganska svårtillgängligt område med många dörrar, fallgropar och höga murar. Men passande för stunden, ty lyrik kräver just tid. Den tid jag ”bidar” mig till.

Mät din tid. Urverk, kartong, plast, mm. M. Kvick

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s