Om ett påbörjat manus

Debutanten blickar västerut

I ett tidigare inlägg skrev jag att det under min personliga sommarutmaning kom till en kort text som eventuellt kunde bli inledningen till ännu ett manus om Algot/Beatrice. Jag prövade nu att skriva om skissen och det kändes riktigt bra. Främst fick jag en ingång i det jag gått och funderat på – att Algot och hans vän Mona borde få ses igen. De träffas ganska kort i boken Pensionat Solvändan och de har på sistone liksom varit på mig, knackat mig på axeln och sagt att de verkligen vill ses igen!

Men jag har inte tyckt att det i sig varit stoff nog för ett nytt manus. Jag ville ha något mer att bygga kring. När jag skrev uppföljaren Skalbaggen i trädet (där Mona fö. enbart finns med som brevvän) hade jag tanken på en ”närvaro i frånvaron” som något slags underliggande form för texten. Inspirerad av Tove Jansons fantastiska bok Sent i november ville jag försöka skriva om en persons starka närvaro trots sin frånvaro. Om jag lyckades med detta får framtida läsare avgöra. Mitt manus ligger hos Lange forlag i väntan på vårt fortsatta arbete.

Att det finns en underliggande form som jag måste förhålla mig till har visat sig vara centralt i mitt skrivande. Det må låta pretentiöst att skriva barnlitteratur på det sättet, men jag hyser lika stor respekt för all text, oavsett om det är avsett för barn eller vuxna. Och jag vill känna att jag gör ett gott jobb! Texten ska vara genomarbetad och ha en bra grund att stå på.

Det känns nu oerhört bra att nu ha påbörjat en ny text om min vän Algot/Beatrice igen. De flesta som skriver vet att karaktärerna till slut blir levande och man kan sakna dem då ett manus är färdigt. Om allt går som det ska får jag denna gång dessutom lära känna Algots vän Mona lite bättre. Men det kräver ju lite jobb från min sida förstås, samt att min Kritiker och min Personlige Tvivlare håller sig passiva ett tag.

Då jag kommit mer in i texten kan jag kanske delge er vad det här manuset kommer att ha som bas – den form jag kommer att skriva texten kring. Men än så länge får ni inte veta det. Man ska inte släppa i väg allt på en gång och berätta för mycket. Då kan själva lusten dö och inspirationen tappa luft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s