Varför jag aldrig varit på Bokmässan

I helgen som gick ägde Bokmässan rum i Göteborg, i begränsad skala på grund av en pandemi som jag inte tror att någon har missat. Däremot har jag missat Bokmässan. Inte bara en gång utan varje gång. Jag är en debuterande författare som fortfarande aldrig besökt detta gigantiska litteraturevenemang. De som läst reportaget om mig i Tidningen Skriva kan skippa det här inlägget. Det jag ska berätta nu har nämligen redan berättats där.

När jag var 17 skrev jag en novell som en skoluppgift i kursen litterär gestaltning. Den hette En polisbil dyker upp på scenen (titel tagit från en Cornelis Vresswijk-låt eftersom jag redan då gillade att ta titlar från låttexter). Jag laddade upp den på numera insomnade fardlektyr.nu och tänkte inte mer på det. Flera månader senare hörde redaktionen för novellantologin Färdlektyr av sig och meddelade att min novell var utvald att komma med i nästa nummer. Färdlektyr gavs ut en gång per år och bestod, som ni ser på bilden ovan, av noveller av kända författare och två eller tre gymnasieelever, som hade laddat upp sina alster på Färdlektyrs sida. Jag tror inte ens att jag var medveten om att det gick till så, men det kan vara en efterhandskonstruktion.

Per Nilsson och Johanna Nilsson är två ungdomsboksförfattare som jag läste allt av när jag befann mig i målgruppen. Att bli utgiven i samma antologi som dessa, för mig, litterära giganter var det allra största. Sedan fanns ju flera andra stora författare och – Håkan Hellström. Jag såg honom live för första gången sommaren 2001. På den tiden fick man alltid höra att ”han sjunger ju falskt” om man var ett Håkan-fan. Jag har en bitter teori om att de som sa så är de som nu köper upp alla biljetter till Håkan på Ullevi och säljer vidare dyrt på andrahandsmarknaden.

Hur som helst. Novellen blev utgiven och jag hamnade till och med i Värmlands Folkblad.

Det hann bli 2003 och jag tog studenten innan antologin kommit ut. Om man läser texten ovan ser man att jag var på väg till Holland för att plocka äpplen, vilket också blev orsaken till mitt livslånga avståndstagande från Bokmässan. Väl på äppelfarmen jobbade jag sex dagar i veckan, bodde i ett ”hus” byggt av äppellådor och närmaste internetcafé fanns i en by ett par mil bort.

Så när jag åkte dit en söndag för att läsa mejlen (jag kan ha haft mejladressen ann@kent.nu) fanns ett oläst, några veckor gammalt, från Färdlektyrredaktionen. De ville att jag och Håkan skulle representera antologin i deras monter. Problemet var bara att jag varit fast på äppelodlingen och hade inte sett mejlet i tid. Även om jag hade gjort det hade jag antagligen inte haft råd att boka en flygresa hem, med tanke på den ringa lön man fick.

Men jag missade alltså chansen att hänga på Bokmässan, nästan som en riktig författare och svor att jag inte skulle ta mig dit förrän jag hade debuterat med en roman. Klipp till 18 år senare. Jag är inte inbokad till Bokmässan, trots att jag nu tekniskt sett uppfyller mitt eget krav för att åka dit. Först kom äppelplockning emellan och nu en pandemi som gör att förlagen bara skickar lite mer namnkunniga författare.

Men nästa år kanske?

Mvh,

Hoppfull

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s