Om tråkiga och roliga kvitton

Paketerade kvitton och kuponger, M. Kvick

Som egenföretagare är tillvaron fylld av kvitton som noga skall sparas och bokföras, men det är inte dessa tråkiga, ibland avdragsgilla kvitton jag tänker skriva om idag. Nej jag tänker på de där andra sortens kvitton, de vi ibland kan få i form av förlagsavtal, publiceringar och annat. Jag har precis själv fått ett sådant kvitto, men mer om det lite senare.

Det handlar ju om det där vi håller på med, vi som skriver, målar, tecknar, komponerar, mm. Vi som dessutom vill kalla oss författare, konstnärer och kompositörer. Ernst Billgren skriver någonstans att vem som helst ju kan kalla sig för konstnär, men om inte omgivningen håller med uppstår det problem. Jag tänker att detsamma kan gälla för författare – ty vem är författare egentligen? Författarförbundet kan godkänna dig som medlem om du gett ut minst två böcker. Ett rimligt krav, men måste deras medlemskrav alltid utgöra själva definitionen på vad en författare är eller kan vara?

Jag tänker på dem vars texter publiceras postumt, efter deras död. Vi vill gärna kalla dem författare ändå, om böckerna håller måttet vill säga. Och om jag skriver och själv publicerar mina skönlitterära texter på nätet och folk faktiskt läser dem – är jag författare då? Idag kan ju knappast ett förlagsavtal vara avgörande längre, även om det slår högt. Egenutgivningen må stå lågt i kurs, men säger ju egentligen ingenting om kvalitén på texten. Det är ju bara som vi tror, för att vi vill tro det.

Själv är jag möjligen författare, eller nästa år kanske då min andra bok är tänkt att släppas, och dessutom konstnär. Eller är jag det? Vem avgör om det jag gör i ateljén är att betraktas som konst? Är det bara jag själv som anser att jag är konstnär medan omgivningen skeptiskt skakar på huvudet åt mitt högmod? Det är så mycket lättare att hävda att jag är djurporträttör, illustratör, tidningstecknare och trubadur. Jag har säkra bevis om någon skulle tvivla på sanningen. Men varje gång jag lägger ”konstnär” till listan blir jag själv osäker. Säger vem?

Men nu har jag fått ett kvitto. Liksom den gången jag fick klartecken från Lange forlag att de ville ge ut Pensionat Solvändan, har jag nu fått ett kvitto på att jag även är konstnär. Jag är antagen till Nordisk Salong 2021/22 i Helsingborg. Bland ca 2400 sökande är jag en av de 56 konstnärer som blev antagna. Det är lite för stort för att ta in ännu, men det bekräftar att jag inte bara hittar på. Det finns några personer till i en jury som uppenbart anser att det jag gör är att betrakta som konst och värt att ställa ut.

Det är ju alltid i samspelet med läsare och publik vi kreatörer blir till. Det är i mötet med andra människor en överenskommelse kan göras kring våra verk. Vi måste inte gilla det vi läser eller ser, men vi kan ändå gå med på att det vi läser eller ser är litteratur eller konst. Och vi behöver ett kvitto då och då för att stärka oss i rollen som både författare och konstnär. Dessa kvitton är värda väldigt mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s