Lördagsenkäten: Har du skrivit in en verklig person i ett manus någon gång?

Anna: Jag har skrivit in min man Olle i boken. Det blev lite av en roast. Jag hoppas han inte lämnar mig när han läser. Han är en störtskön och underbar person. Hoppas det framgår!

Caroline: Ja, jag har med en svensk artist. Det hade ju inte alls varit lika roligt att ha en påhittad kändis och jag tycker att han tillför handlingen något. Det är nämligen sånt som händer på Ekerum, att det dyker upp kända idrottare, artister och kungligheter. Eftersom han inte bara omnämns, utan är mer ”delaktig”, har jag tänkt att be om lov att få ha med honom. Det får nog bli ett uppdrag för någon på mitt förlag att kolla, så att jag slipper framstå som en stalker. Fast det gör jag kanske ändå? Men jag är faktiskt inget hängivet fan av den här personen förutom att jag tycker att han är bra när jag råkar höra något av honom.

Gudrun: Två verkliga personer har figurerat i min debut. Mina fiktiva romanfigurer har refererat till att de träffat Mauro Scocco på en fest, samt hört sig för om jobb hos regissören Rickard Günther. Mauro redigerades bort för ett tag sen, och då blev det konstigt att ha kvar Rickard som enda verkliga person som agerar i mitt universum. 

Ann: Vem har jag INTE skrivit in i min bok? Skoja. Men som bekant är ju halva min bok baserad på en sann historia. Andra halvan då? Ja, det saknas inte inspiration från verkligheten om man säger så. En sak jag gjort som jag haft skoj åt är att jag skrivit in mig själv i en kort sekvens, på en scen som utspelar sig på Gröne Jägaren. I manus nummer två som jag skriver på nu består min huvudkaraktär av ett hopkok av ungefär tre verkliga personer (av vilka jag inte känner någon). Men nu när jag såg Gudruns svar här ovan blev jag nervös över att jag nämner en riktig person vid namn, dock i förbifarten: Linda Skugge. Hoppas att hon inte misstycker, men jag tänker att hon förstår.

Mattias: Nej, det har jag mig veterligen aldrig gjort. Däremot har jag använt mig av två verkliga personer i min serie Torget som gick i GP under en tid. En äldre kvinna på torget vid namn Hedberg var formad ur en rolig granne jag hade under flera år – en högst oförutsägbar kvinna! En man, som jag i serien kallade Duvmannen, var ett direkt porträtt av en man jag ofta passerade på min väg till 2:ans spårvagn i Biskopsgården. Jag såg honom aldrig prata med någon, men han verkade nöjd med alla duvorna omkring sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s