Vi har ett ”hemligt projekt”

Nu är jag som en modebloggare cirka år 2010. Jag har nämligen ett ”hemligt projekt” igång med min nyfunna författarvän Karin Janson. Vi är båda övertygade om att det är detta otroliga projekt som kommer att göra oss både rika och berömda. Gott självförtroende är inget vi lider brist på tydligen.

Jag har fått Karins tillåtelse att avslöja att vi skriver manus till en tv-serie på ren spekulation, det vill säga vi kommer att pitcha till tv-bolag när vi fått ihop en vettig pilot och synopsis för resten. Själv har jag ingen erfarenhet av att skriva för tv, däremot brukade jag och min kompis Johanna i högstadiet skriva sketcher och spex som vi sedan tvingade på våra skolkamrater.

Detta känns närbesläktat och fick mig att dra fram min nostalgimapp, där jag sparat manusutkast och andra saker från min ljuva ungdom. Som till exempel en demo med mitt gymnasieband samt spelscheman från Arvikafestivalen 2002 och 2003.

Den största skillnaden från att skriva manus till en roman, förutom att jag absolut inte behärskar Final Draft tillräckligt ännu, är bollandet. Att varje replik ska passera två hjärnor innan den skrivs ner gör allting lite vassare och förhoppningsvis bättre. Många författare skriver böcker tillsammans och det är först nu jag inser vilken styrka det förmodligen är.

Samtidigt går det ganska långsamt när allting stöts och blöts muntligt innan det skrivs ner. Antagligen kommer vi behöva ha perioder då vi i stället skriver varsin bit och sedan skickar till varandra, men dit har vi inte hunnit ännu.

Innan vi började jobba föreställde jag mig att jag kanske skulle inta samma roll som Graham Chapman hade när han och John Cleese skrev sketcher tillsammans. Karin är en mer erfaren manusförfattare än jag och jag tänkte mig att hon skulle vara ”motorn”, vilket Cleese var, medan Chapman kastade in någon galen idé här och där. (Jag vill minnas att den berömda papegojsketchen började som en sketch i en bilverkstad, men att Graham Chapman föreslog det oerhört mycket roligare inslaget med en död papegoja som spikats fast vid sin pinne i buren.)

Oavsett vilken roll jag intar i vår duo i slutändan så känns det spännande att få testa något nytt.

Jag vill tillägga att jag fortfarande inte färdig med första utkastet till roman nummer två, men att jag verkligen befinner mig på slutspurten. Förmodligen ett lugnande besked för den som läser detta inlägg och tänker ”Men skriver hon inte på en bok?”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s