Om skörheten

En skör tråd, foto: M. Kvick

Jag har, som jag redan skrivit om här, en ny idé till ett nytt manus om min vän Algot/Beatrice i Pensionat Solvändan. Jag vet inte exakt vad som kommer att hända men jag har några saker att hålla mig fast vid. Ett slags handtag på vägen. Och då borde det väl bara vara att sätta i gång att skriva? Herregud, jag jobbar i Word, det är ju bara att ångra, kassera, stryka, klippa ut och kanske ångra igen. Vad är problemet?

Problemet är skörheten. Jag är rädd att förstöra och solka ner idén. Om jag börjar skriva och hamnar på sne’spår är jag rädd att texten ska falla ihop och dö mitt framför ögonen på mig. Jag kan ibland känna samma sak i min ateljé inför vissa uppdrag. Jag tänker ofta att det borde vara enkelt att slänga pappret och göra en ny bild om det inte blev bra. Men så enkelt är det inte alltid. Det är som om jag inte kan göra misstaget ogjort, ens när det är kasserat. Det är som om det lämnar spår som påverkar det jag gör nästa gång.

Därför har jag inte börjat skriva på det nya manuset riktigt på allvar än. Jag har skrivit en liten bit – så långt jag vågade skriva utan risk att glida i väg och solka ner texten med dåliga idéer. Jag måste hitta formen först, känslan, eller stämningen i texten. När väl den är på plats kan jag skriva vidare.

Jag kan jämföra känslan med den gången jag för många år sedan såg en skissad, animerad idé till en kort scen i Lejonkungen. Den var inte dålig, men jag förstår varför Disneystudion aldrig gick vidare med den – den var platt och ledde inte till någonting. Först tyckte jag det var kul och lite spännande att få kika in bakom kulisserna (det här var första gången jag såg en film i digitalt format, på något slags stor CD-skiva), men senare insåg jag att den där scenen irriterande nog dök upp då jag tittade på filmen. Och det gjorde filmen sämre! Numera aktar jag mig noga för extramaterial med behind-the-scen och the-making-of. (Den som någon gång sett Davy Jones, utan tentakler, i gröna trikåer med vita prickar på, framför en greenscreen med reling vet vad jag menar – Pirates of the Caribian blev inte bättre av den synen.)

Mycket av det vi skapar är skört skulle jag nog säga. Det är inte allt som tål en titt bakom ridån. Ty där hittar vi oftast helt vanliga människor med helt vanliga liv (ibland klädda i gröna trikåer), misslyckade försök, kasserade idéer, futtigheter och simpla motiv. Tavlor visar sig bestå av enbart färg och duk, filmerna är till 90% skapade i 3D-program och böckerna är rakt igenom påhittade.

Därför är jag lite försiktig med det jag själv skapar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s