God råd från Åsa, Antoine, Shawn, Stephen och Pete

Snart tio månader på Debutantbloggen och jag har ännu inte debuterat. Men jag jobbar på det. Och med min senfärdighet är jag i gott sällskap eftersom Ann hittills är den enda av oss bloggare som debuterat ”på riktigt” under 2021.

När jag började här skrev jag hurtigt i min presentationstext att jag ville vara som en extra skrivkompis för läsarna. Jag är osäker på om jag lyckats på det området. Kanske har jag ägnat för mycket utrymme åt spridda tankar och att dela youtube videos med artister jag gillar. För lite åt handfasta råd om skrivande och hur man ror hem saftiga förlagskontrakt. Det beror delvis på att jag är en novis, ännu inte redo att vägleda. Men – jag kan dela med mig av sånt som andra sagt/skrivit om skapande och som gjort avtryck hos mig. Låt mig presentera era rådgivare:

Åsa Moberg

Skriv det du behöver skriva – även om det kanske kommer såra andra. Om/när/hur du ska publicera det får du ta ställning till sen. Ja, så uppfattade jag andemeningen i det Åsa Moberg sa i Skrivarpodden när hon ombads ge råd åt skrivsugna som var rädda för att såra andra genom sina texter. Åsa lät själv manuset till ”Kärleken i Julia Anderssons liv” ligga till sig i 37 år innan tiden var mogen för publicering.

Åsa Moberg råder oss att ta skrivandet på allvar OCH visa omsorg mot närstående som inte bett om att bli romangestalter.

Antoine de Saint-Exupéry:

Nej oroa er inte här kommer inga visdomsord från den Lille prinsen men däremot denna sanning från Antoine de Saint-Exupérys självbiografi: La perfection est atteinte, non pas lorsqu’il n’y a plus rien à ajouter, mais lorsqu’il n’y a plus rien à retirer. Perfektion uppnås inte när det inte finns något mer att lägga till, utan när det inte finns något mer att ta bort. Fritt översatt/gissat av mig.

Citat lär egentligen vara hämtat från en passage om ingenjörskonst, men visst passar det för att beskriva den kreativa processen. Författaren behöver kunna båda hitta på saker och ta bort saker. Sen är jag själv ingen perfektionist utan mer team good enough, men det är en annan historia.

Stephen King:

Som många andra har jag läst Stephen Kings On Writing. Det som gjorde intryck på mig (förutom hans skildringar av alkoholberoende) är hans starkt negativa åsikter om adverb. Han betonar att det gäller att genom persongestaltning, miljöskildringar, replikskiften hjälpa läsaren att förstå hur karaktärerna reagerar utan att det ska skrivas ut hela tiden. Särskilt avråder han från att använda adverb i samband med dialog, ”…remember that to write adverbs is human, to write he said or she said is divine.”  

Det här rådet följer jag icke – men jag tänker på det ibland, när jag rensar text, att Stephen King har kanske inte lika rätt som han själv tror, men inte heller fel.

Shawn Colvin:

Ett annat handfast råd kommer från låtskrivaren Shawn Colvin. Jag har scrollat runt på nätet men inte återfunnit den lista med tips som jag läste för kanske 10-20 år sen. Två av Shawns råd minns jag ändå. Undvik vädermetaforer och skriv som om du riktar dig till din bäste vän.

Att avstå vädermetaforer kanske är mer av en utmaning för låtskrivare och poeter än för prosaister – men det där med att skriva som till en bästis, det hjälper mig. När det känns knöligt och jag tvivlar på att jag kan göra mig förstådd tänker jag mig läsaren som en vän. En smart och rolig vän som vet en del om skam och ensamhet.

Pete Seeger:

Och apropå låtskrivare, som sextonåring skrev Emmylou Harris till folkmusiknestorn Pete Seeger, bekymrad över att hon ville bli folksångerska men levde ett alltför skyddat liv. Pete svarade vänligt att det där med det skyddade livet skulle nog lösa sig med tiden, och det hade han rätt i.

Även om jag ogillar att romantisera lidande i allmänhet, och beroendesjukdom i synnerhet är det ändå ett faktum att det var i sorgen efter kollegan Gram Parsons dödliga överdos som Emmylou skrev texten till sin första riktiga panglåt – Boulder to Birmingham. Att den berör beror ju på att vi alla, likt Emmylou blir drabbade av livet, förr eller senare (om än inte i det är alla förunnat att drabbas i lika spännande sammanhang som Emmylou).

Jag fortsätter leta bland mina skrivböcker och se där. Nu har jag ett eget råd.

Stephen King: On writing, E. M. Forster: Aspects of the Novel, Erica Jong: Förföra demonen, Haruki Murakami: Författare till yrket

Om du tänker ge ut en bok om skrivande och vill passa in i mallen – ha ett svartvitt foto på dig själv på omslaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s