Den här sången är till dig Berlin

Jag skriver det här inlägget från en liten studiolägenhet på Kastanienallee i Prenzlauer Berg. Det finns knappt någon tid över till att skriva varken blogg eller manus eftersom vi har obligatoriska språklektioner från morgon till eftermiddag (har velat, men inte vågat, skolka för att kunna skriva på manuset).

Alltid när jag är i Berlin lyssnar jag på Carl-Johan Vallgrens visor om staden och önskar att jag också bodde här 1993-2003 (eller 2005 enligt vissa källor). Det måste ha varit en otroligt intressant tid att vistas i den återförenade staden.

Från Sehlendorf fram till Weissensee
Jag reser genom dina förenade kvarter
Och jag räknar dina ärr, dina kulhål och sår
Från alla förlorade år

Nu är jag ju bara här i lite mer än två veckor och hinner knappast acklimatisera mig och bli en del av staden på riktigt. Men häromdagen fick jag ändå känna på hur det skulle kunna vara att bo här permanent. Jag och min nya vän Karin begav oss till en rökbar som såg lockande ut. (I Tyskland får ägare till kneipen, pubar, själva bestämma om de vill ha rökning inomhus eller ej. De flesta väljer att inte ha det).

Vi kände oss kontinentala och jag samtalade bland annat med en utfattig tysk konstnär som hävdade att han varit brevvän med prinsessan Madeleine (!) och att hans rika syster var den enda som köpte hans tavlor (under pseudonym). Vi träffade en otroligt amerikansk amerikan och drack förstås mängder av öl.

Jag tror aldrig Carl-Johan Vallgren blivit lika omnämnd i en blogg som han blivit de senaste månaderna här i Debutantbloggen (av mig allena). Men det finns något oerhört lockande i att känna sig missförstådd som författare och därför lämna Sverige för ett tidigt 90-talsberlin och därifrån publicera svador över det stela svenska kulturlivet. Egentligen önskar jag kanske att jag hade blivit mer missförstådd så att jag kunnat göra detsamma. Men jag är tyvärr inte en kulturman.

Hade jag varit det hade jag kanske också skrivit rader som dessa och haft två parallella karriärer som missförstådd författare och vissångare:

S-bahnetågen de perforerar stan
Och på pappmadrasser sover dina olyckliga barn
Och nu tömmer jag kalken med ditt bittra vin
Den här sången är till dig, Berlin

Under resan läser jag också om hans Berlin i 8 kapitel och inbillar mig att jag ska hinna gå runt till alla ställen som Vallgren i egenskap av ciceron genom stadens historia guidar till, vilket jag inte lär hinna. Men Berlin finns ju tack och lov kvar och jag lär komma hit igen om inte alltför lång tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s