Om att lyckas

En lyckad debutant?

För ganska många år sedan träffade jag på en fd. kurskamrat från en konstutbildning. Han frågade vad jag gjorde nuförtiden och jag svarade att jag hade en idé till en barnbok som jag skissade på. Jaja, svarade han världsvant, allas vår dröm! Visst vore det fint att få se sitt namn på en barnbok i bokhyllan? Jag minns att jag då kände mig fånig och skrattade bort det. Men efteråt tänkte jag att det där kanske var fel ingång om man vill skriva eller illustrera en bok – enbart längtan efter att få se sitt namn på en bokrygg.

Idag, många år senare, har jag medverkat i några böcker som illustratör, och även författat en barnbok. Ytterligare ett manus ligger på förlaget i väntan på fortsatt arbete. Första boken jag medverkade i var som illustratör till Jag brukar vinka till en sten av Karin Askerin (Idus förlag). Naturligtvis var det både roligt och häftigt att då packa upp böckerna och att få se sina bilder och sitt namn i en tryckt barnbok! Men snart gled den första lyckokänslan in i den där vardagen igen och mitt exemplar av boken blev snart stående i bokhyllan bland andra böcker. Och det är inte en bok jag öppnat och tittat i speciellt ofta sedan den kom ut. Ty precis som filmskapare sällan tittar på sina egna filmer och artister inte lyssnar på sina egna skivor, läser sällan författare sina egna böcker. I en intervju svarade Stanley Kubrick att han i så fall bara skulle ha tittat efter fel i sin film och tänkt att ”det där kunde jag gjort bättre!”. Och det där kan jag känna igen mig i! Efter en tid har du utvecklat både teknik och känsla och plötsligt ser du mest bristerna i det du gjort. Sorligt, men sant.

Allt det jag har strävat efter i mitt konst- och textutövande, och sedan uppnått, har med tiden blivit en del av vardagen. Och jag tror att det kan vara värt att hålla i minnet. Risken är att man annars blir djupt besviken den dagen ens bok kommer ut. I alla fall om man har gjort sig en bild av att livet ska kännas ljusare, lyckligare och bättre efter debuten. Så är det inte. Boken kommer ut och det är stort och det känns naturligtvis bra och är hedrande på alla sätt. Förhoppningsvis får den både en god recension och köpare, men livet fortsätter som vanligt. Du är samma du, och ditt ex av boken hamnar snart i bokhyllan bland alla andra titlar.

Min poäng är inte att vara negativ! Det är så klart bra att ha ett förlagsavtal som mål då man arbetar med ett manus! Och som jag skrivit innan – alla drivkrafter är bra drivkrafter! Men jag tänker att man kanske bör ha en annan ingång i sin strävan efter att debutera, än vad min gamla kurskamrat hade. Skriv den text som av någon anledning måste berättas! Skriv för att du har en önskan om att andra människor ska få en chans att läsa just det du skriver, eftersom du tror att din text kan berika dem. Men skriv inte för att ditt namn på ett bokomslag ska göra dig lyckligare, ty så fungerar det inte. Det är som vanligt kärlek och goda relationer som kan skapa lycka i längden (samt eventuellt kaffe – om detta spekuleras det). Att uppnå ett eller annat mål på vägen, som t ex att debutera, är verkligen toppen och det berikar absolut ens liv, och det kan stärka ens självförtroende, men i förlängningen blir man inte särskilt mycket lyckligare för att det finns en bok med ens namn på.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s