Vill inte sluta debutera

Dagens gästbloggare – Malin Tyberg

När vi var barn gjorde vi nya saker varje vecka, kanske varje dag. Vi debuterade som krypande, gående eller som tejpanvändare och skrivande individer. Vi gjorde mängder av saker för första gången, då hette det utveckling, utforskande och lärande. Det fanns ett driv framåt och vi var sällan för rädda för att testa. Tänk att bara slänga fram ett ben framför det andra och hoppas på att hålla balansen för allra första gången!

Att debutera som författare är att slänga sig ut, tänker jag. Att debutera är att lära sig både om sig själv och det du skriver om, utforska sitt inre och kanske något fenomen, en ny värld, en tanke, relationer och förhoppningsvis att utvecklas. Dessutom att lära av andra och att öppna dörrar, bjuda in till samtal och kritik.

Det fanns mycket som jag bara kunde uttrycka genom poesi när jag var ung. Min pappa dog i cancer då jag var 8 år och då jag var 16 förstod vi att även mamma skulle dö i samma sjukdom. Många år hade passerat då hon inte mådde bra psykiskt och precis när hon ville leva skulle hon dö. Jag skrev över 200 dikter i åldern 15–19 år, om sorg, ilska, rädsla, ansvar, skuld, kärlek och om att bli ensam kvar. Då mamma låg på Hospice läste jag för henne för att kunna förmedla vad jag kände. Att skriva och läsa upp var lättare än att prata. Många år senare, 2020, debuterade jag med diktsamlingen Att leva mellan, där flera av dessa dikter finns med.

Det blev en mängd debuter under förra året!

Något väldigt roligt var att jag för första gången läste dikt på Poetry Slam och vann en av delfinalerna senare. Verkligen en härlig och läskig känsla att stå på scenen och dessutom bli bedömd med poäng av människor som inte kände mig! Men jag vågade, jag kastade mig ut.

Samma år deltog jag som medförfattare i antologin När mammor dör. Boken tog mig till TV4 och intervjusoffan i Malou efter 10 tillsammans med redaktör Lotta Sirc. Kan ni tänka er, författardebut och intervjuad i tv! Allt som sades skulle tas med så det var verkligen nervöst. Jag fick läsa en dikt också, det hade jag inte kunnat drömma om då jag skrev den som 19-åring!

I år har jag fortsatt att kasta mig ut. Dels bokstavligt utför en badklippa trots att jag är rädd för höjder och jag provade att segelflyga för första gången i mitt liv.

Min allra första roman, Nollad, utkom i juli 2021. Visst var det att ge mycket av mig själv, boken är inspirerad av min uppväxt men inte en ren självbiografi. Den handlar om ett barn som är identitetslöst och som lever i skuggan av sin tablettmissbrukande mamma. Slutligen hotar avgiftningen. Jag tänker att jag som vuxen och numer skolledare måste våga lyfta det utsatta barnets röst. För tillfället arbetar jag med att omarbeta manus inför kommande ljudboks- och e-bokssläpp av Nollad som blir på Polaris ljudbokförlag North Audio Publishing.

Livet är fullt av utmaningar. En del av dem attackerar oss när vi minst anar det, men det finns andra som vi kan välja själva. De självvalda vill jag fortsätta att uppleva, kanske för att öva inför de där andra som kommer med livet. Vill inte sluta debutera, inte sluta lära, utforska och utvecklas.

Mer om mig finns att läsa här:

 Malin Tyberg Författare | Facebook

Insta: @TybergWriters

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s