Lördagsenkäten: Vad är din största läsupplevelse?

Ann: Den allra första boken jag läste 2021 var Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Boken kom ut 2011 och tilldelades Augustpriset i fackkategorin. Men den är så mycket mer än en fackbok och avslöjandet att Ingvar Kamprad övervakades av Säpo pga sin nazistiska övertygelse. Det är framförallt i de återgivna breven från den judiska pojken Ottos familj som är kvar i Wien och utsätts för allt grövre våld tills de hamnar i koncentrationsläger som det bränner till. Jag grät och grät. Rekommenderas till exakt alla. 

Anna: Andrzej Tichy skrev en underlig bok som hette ”Renheten”. Den störde mig såpass att jag fick mardrömmar, av någon anledning.

Mattias: Ett axplock av årets lästa böcker som gett något slags bestående intryck i mig:Den sårade divan av Karin Johannisson. Tre porträtt av tre kvinnliga konstnärer som alla fick psykiatriska diagnoser. Oerhört intressant om psykiatrihistoria, konst och den dåtida synen på kvinnor.Klingsor av Torgny Lindgren. Om ett snett glas på en stubbe i skogen som rätar på sig. Boken fick mig att upptäcka den knepiga, brunvioletta färgen Caput mortuum, som man numera kan finna i min akvarellåda.De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer. Om fiktiva, bortglömda författare och deras lika fiktiva, bortglömda böcker som kan vara viktiga att minnas. Liknar ingen annan bok jag läst. Vet inte ens vilken genre den kan tänkas tillhöra. Lewis resa av P O Enquist. Svensk (bortglömd?) nutidshistoria om väckelserörelsen och Lewi Petrus livsverk Pingströrelsen. Att det stod en liten man från Vänersborg bakom hela denna enorma, internationella rörelse hade jag inte en susning om så sent som förra året. Väldigt intressant, även för den som liksom jag vare sig är pingstvän eller så värst religiös.

Caroline: Den läsupplevelse som överraskat mig mest är Jag for ner till Bror av Karin Smirnoff. Vi hade den som obligatorisk läsning på min kurs i Litterärt skrivande. Till en början var jag skeptisk, tänkte att det skulle bli seg läsning. Precis som jag trodde var det speciella språket och avsaknaden av skiljetecken ganska störande – i ett eller ett par kapitel. Sedan vande jag mig, föll in i rytmen och själva berättelsen tog överhanden. Min inre läsröst började till och med prata norrländska. För mig var boken rå, brutal, sorglig och spännande.

Gudrun: En stor läsupplevelse under året har varit Tove Ditlevsens ”Gift”, i översättning av Ninni Holmqvist. Klar prosa. Gastkramande, och ofta tragikomiskt innehåll. Och en tyvärr högaktuell skildring av opioidberoendets mekanismer .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s