Festivalminnen

Minns ni festivaler? Det var ställen, ofta i gamla folkparker, där massor av folk (mest ungdomar) samlades för att lyssna på olika band som uppträdde, supa ner sig själva och sina tält. För ja, man tältade på en camping och var 17 och åt kanske bara Skogaholmslimpa med mjukost i fyra dagar i sträck för att spara pengar (man = jag).

Nu har jag fått åka på festival igen, men inte på en leråker där man får tinnitus av den höga musiken och hälsporre av att stå upp 12 timmar i sträck. Nej, jag har varit på Värmlands Bokfestival och gjort mitt första publika framträdande på scen som författare.

Det började lite stressigt, jag fick ett telefonsamtal där rösten i andra änden sa ”Alex Schulman är försvunnen, du måste upp på scen NU!”. Jag befann mig då i andra änden av Karlstad, där jag gjorde en intervju för mitt vanliga jobb på TT. Fick skjuts av intervjuobjektet (Sven-Ingvars frontman) till bokfestivalen och möttes då av beskedet att jag inte behövde kasta mig upp på scenen för att underhålla x antal 100 personer som väntade sig att få se A Schulman och inte A Edliden. Skönt.

Det visade sig att Schulman blivit sjuk och den månghövdade skaran som samlats för att se honom började skingras. Några få tappra själar satt kvar och väntade i tjugo minuter på mig, däribland en fanclub bestående av min mammas två bästa vänner samt min gamla granne.

Själva samtalet då? Jo, det gick faktiskt hyfsat om jag får säga det själv. Malin Edgren som intervjuade mig var proffsig och hade gjort en jättefin läsning av boken. Första frågan var något i stil med ifall min intention var att man ska läsa boken som samhällssatir, vilket jag förstås uppskattade att någon snappat upp.

Efter samtalet signerade jag hela två böcker: till min kompis Peter och till ovan nämnda granne. Man kämpar på med kändisskapet, så att säga. Vi lyssnade på samtal med Sven-Ingvars om biografin som kommer ut i dagarna (ja, det heter Värmlands Bokfestival för att de största kändisarna är där), strosade runt i mässhallen och minglade med det fåtal personer jag kände igen.

En fin erfarenhet som gott och väl vägde upp för den så omtalade ”riktiga” bokmässan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s