Manic Pixie Dream Girl, Lars Norén och en debut

Detta har hänt under veckan som gått.

Jag har sett (om) Francois Truffauts Jules och Jim. Denna klassiker från 1962 ligger ute på svt play nu. Kameraarbetet är mästerligt, nya vågenestetiken håller än och triangeldramer utövar alltjämt en lockelse på mig. Men personskildringen! Samtliga tre huvudpersoner ter sig blodlösa som klippdockor. Den notoriskt otrogna Catherine som gissningsvis är tänkt att vara en sensuell och charmerande tossa gör mig beklämd. Är hon ett tidigt exempel på en Manic Pixie Deam Girl? Ja, säger wikipedia när jag googlar begreppet. Men jag tror att Catherine också kan förstås som en olycklig människa i behov av dialektiskt beteende terapi för att hantera sin emotionella instabilitet. Förmodligen en kur för fler Manic Pixie Dream Girls. Eller så är det inte de som behöver terapi, utan manusförfattarna?

Jag har även läst en intressant roman, Vår Älskade av Kamila Shamsie (utgiven på Polaris, översättning Ylva Mörk). Inledningsvis tyckte jag språket var otympligt, men sen kom jag in i denna uppdaterade version av Antigone. En tänkvärd berättelse om islamofobi, fanatism, familjeband och kärlek.

Jag har läst Greta Thurfjells sågning av Rachel Molins debutroman Dungen. Min farhåga ”ingen kommer recensera min bok eftersom jag är okänd och ges ut på ett indieförlag” framstår inte längre som en farhåga utan en förhoppning.

Lars Norén, dikt från antologin Avgrunden av ljus, poesi 1962-2016, Bonniers

Jag har varit på Aspuddens bokhandel och lyssnat på ett inspirerande samtal om Lars Noréns poesi mellan Mikael van Reis och Johan Jönsson. Det pratades om att skriva fram ett författarjag som icke ska förväxlas med jaget hos den som skriver. Sen berättade Michael van Reis att Lars Norén slutade skriva poesi eftersom han fruktade att schizopoesin skulle föra honom åter in i psykosen. Se där, så himla vattentäta skott var det ändå inte mellan det skrivna jaget och den som skriver, tänkte jag. Men det vågade jag inte säga när det var dags för frågor och reflektioner från publiken. Här vågar jag skriva det dock, eftersom det bloggjag jag skriver fram är modigare än mitt talade jag !?

Och en kultursak till har hänt sen sist. Nästan obemärkt, även för mig själv har jag debuterat. Släppdatum var satt till 3 december men ”smartare smalare snyggare rikare” kom tidigare från tryck, och häromdagen när jag googlade mig själv (ja, jag hänfaller ibland åt detta självupptagna beteende), dök mitt debutantporträtt upp på Boktugg och boken gick att beställa hos de stora näthandlarna.

Det var allt för nu – om en vecka blir det inlägg på det klassiska debutantbloggstemat ”så var min releasefest.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s