Omsorg och gamla böcker

Uppslag sid. 162/163 i registret över Allers familjejournal anno 1904, av okänd skribent

Jag har någon gång tidigare skrivit här om min fäbless för gamla skrifter. Det kan egentligen vara vilken typ av skrift som helst, även om jag sållar hårt. De flesta gamla böcker är trots allt enbart just gamla böcker. De talar inte till mig. Men så plötsligt står den där – boken som öppnar nya perspektiv, nya världar. Och jag talar vare sig om sci-fi eller fantasy, och inte heller om historiska romaner om krig och härförare.

Mitt senaste fynd är ett gammal handskrivet och inbundet register från år 1893. På innerpärmen står endast ett ”K” antecknat så låt oss, i sann Kafkaanda, kalla registrets skapare för K (se Slottet av Kafka). K har under slutet av artonhundratalet skapat ett handskrivet och troligen fullständigt register över samtliga artiklar i Allers familjejournal mellan åren 1893 – 1898 samt år 1904. Boken består av 580 handnumrerade sidor, varje sida är omsorgsfullt linjerad med blyerts och en marginal är dragen, oftast med rött bläck.

Den okände ”K”?

Varje årgång av Allers familjejournal är noga registrerad under titlar som Från vetenskapens och uppfinningarnas värld, Småplock, Dikter, mm. Dikter med illustrationer har K noggrant markerat med en liten asterisk (*). Allra längst bak i boken finns även ett kort register över de böcker som tycks ha funnits i K’s hem. Bland annat hittar jag titlarna Buffalo Bill, Mäster Olof och Svenska öden och äventyr av Strindberg.

Ni förstår att K var en ordentlig person! Men vad är det då med denna bok som är så bra, undrar ni? Boken K skrev manar inte till sträckläsning direkt. Handlingen verkar ha tappats bort lite, och dramaturgin är det kanske lite si och så med.

Vad som fångar mig är omsorgen! Man måste förstå hur mycket tid, bläck och arbete K har lagt på dessa fulltecknade sidor. Varför gjorde K så här? Det kan vi inte veta, men uppenbarligen ville K snabbt kunna slå upp en artikel eller en dikt i Allers familjejournal utan att behöva bläddra igenom tidning efter tidning.

Att skriva är ibland att ägna något stor omsorg, vill jag hävda. Det kan vara därför jag själv skriver och det kan likaväl vara därför jag läser. Det är hur som helst därför jag fastnar för den här typen av gamla skrifter. Det ligger en människas omsorg bakom dem, oavsett om de är handskrivna eller tryckta. Och det ligger lika mycket omsorg bakom den bok jag just nu läser – Boken om Blanche och Marie av P O Enquist, eller i Modianos bok Dora Bruder och Fatima Bremmers Ett jävla solsken. Omsorgen i att lyfta människor ur historiens glömska.

Jag väljer att tro att registret från 1893 hamnade hos mig av en anledning.

Jag måste ta hand om det och minnas det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s