Allt har sin tid

3 klockor – 400 år, Tiden är slut, Minuta pars. Blandteknik, M. Kvick

Så här i slutspurten av bloggåret börjar det hända saker. Min bok Pensionat Solvändan ser äntligen ut att komma i tryck. Lange forlag har skaffat sig eget tryckeri, med allt vad det inneburit av tid och möda, och nu håller vi tummarna för att alla komponenter är på plats och att det hela ska gå vägen. Jag längtar verkligen efter att kunna bläddra i boken! Och att kunna skicka den till dem som vill ha den. Inget fel på e-böcker i sig (säger jag diplomatiskt – har aldrig läst en enda e-bok), men det är ju en illustrerad bok för barn och då lämpar sig den tryckta pappersversionen bäst.

Jag har också precis fått veta att två översättningar av min bok snart är färdiga – en på danska och en på engelska! Det ska bli spännande att få läsa sin egen text i ett annat språk! Liksom tolkad av någon annan. Speciellt den danska versionen ser jag lite extra fram emot. Jag är oerhört förtjust i det danska språket! Ibland tittar jag på Riget eller annan dansk serie/film enbart för att få lyssna till språket. Jag har en liten favoritskrift i ämnet Sand på danska. Där står allt man vill veta om just sand och inget annat, och det är en fröjd att läsa igenom den då och då.

SAND, En skrift jag varmt kan rekommendera!

Min bok har tagit tid, och jag tänker att det är ok. Jag har inte bråttom. Jag har nog egentligen aldrig förstått varför man ska ha det. Inte ens när jag var ung kunde jag förmå mig till att förstå detta. Och nu när jag är medelålders har jag ännu mindre bråttom än jag hade då, trots att jag då inte hade bråttom alls. Ni förstår hur oerhört icke-bråttom jag har idag.

Jag befinner mig i vernissagetider – jag medverkar på Nordisk salongDunkers kulturhus i Helsingborg och dagen efter invigningen den 3 december har jag själv vernissage i Vårgårda på Galleri 33. Nu är allt på plats – tavlorna hänger där de ska, verkslistan är skickad och annonsen är i tidningen. Jag glömde dock att ta med galleriets namn i annonsen enbart för att det blev så bråttom. Jag försöker nu att tänka hur jag ytterligare ska sprida info på nätet – men ger upp efter några inlägg på det ibland så själsdödande facebook. Jag skulle antagligen behöva anställa en assistent till det. Så som de gamla konstnärerna gjorde. Deras assistenter fick måla vackra tyger, dramatiska himlar och annat fint – mina skulle få göra inlägg på TikTok, författa annonser (med galleriets namn!) och följa med i sin tid.

Tiden både finns och inte finns. Själv försöker jag hålla mig borta från den så gott det nu går. Dagarna och åren går, än sen? Vad kunde jag gjort då som jag inte lika gärna kan göra nu? Och det som inte blir gjort blir inte gjort, och det var kanske lika bra det. Något annat blev gjort istället. Allt har sin tid!

Jag lutar mig idag tillbaka i denna visshet och låter denna dag få förflyta i overksamhet. Möjligen läser jag några rader om sand.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s