Det drar ihop sig

Ja som sagt. Det drar ihop sig. Året är snart slut. Och i timmarna avslöjade författarförbundet de nominerade till Katapultpriset. Såklart var jag inte en av dem (vad trodde jag egentligen, jag är fel på alla sätt, fel genre, fel förlag, osv). Plus att Aya Kanbar såklart ska ha det, hon förtjänar det så mycket mer än jag.

En gång var jag är också en sjuttonåring som drömde om att ge ut en bok och gå på dramatiska institutet. Jag var komplett värdelös så jag hade aldrig kommit in, lyckligtvis hade jag också självinsikt nog att begripa det. Tråkigt nog slutade jag skriva, länge, jag lät mig inte vara dålig, jag skulle prompt vara bäst på allt jag tog mig för.

Så blev det läkarprogrammet, forskning, elitism, och sen gick det som det gick. Och nu har jag fått återgå till plan A. Och tamigfan, i vår börjar jag på Stockholms konstnärliga högskola, fd Dramatiska Institutet. Och jag fick stipendium från Författarfonden! Så lite kvalitetslitteratur är det ändå.

Sen kan man ju önska sig Katapultpriset ändå. Och visst hade jag velat vara ett sjuttonårigt geni ibland. Men sen inser jag att jag kan jobba som stafettläkare och finansiera hela manusförfattarutbildningen, och då känns mina livsval helt okej.

Ps: lyssna på mig podda på Ordfronts hemsida!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s