Ursäkta, var sa du att du ringde ifrån, sa du?

Det är påskveckan 2021. Hela familjen har just gått in i karantän efter att yngsta sonen testat positivt för covid. Det är teamsmöten, distansundervisning och vikariefix i vartenda hörn av lägenheten, kombinerat med vaksamheten på minsta symtom hos oss andra. Det känns som att rusta sig inför en storm, vi vet att den kommer, men inte hur hårt den kommer att slå. Och jag som gillar att vara förberedd har redan gått igenom frågeformuläret på 1177 och väntar nu bara på att smittskyddet ska ringa, så när mobilen lyser upp med ett okänt nummer den där torsdagsförmiddagen harklar jag mig och svarar lugnt och korrekt:
”Victoria.”
”Ja, hej”, säger rösten på andra sidan och jag tänker: första symtom, vilken skola, antalet nära kontakter. ”Jag heter Elise och ringer från Norstedts. Du har ju skickat in ett manus till oss och vi vill gärna ge ut det.”
Jag tittar på mobilen. På min febriga son. På soffbordets röra av Alvedon, böcker och nässpray och säger:
”Ursäkta, var sa du att du ringde ifrån, sa du?”

Fem minuter senare lägger vi på, efter att min blivande förläggare insett att hon inte kommer att få någonting mer vettigt än ”oj” och lite hysteriskt fnitter ur mig för tillfället, trots att jag desperat försöker frammana lite coolness, eller åtminstone en enda normal mening. Men istället rusar jag rakt in i min mans teamsmöte och väser: ”Bok, Norstedts, ge ut!” Och han har känt mig tillräckligt länge för att genast säga: ”Nödsituation”, till sina medarbetare och springa ut i köket och poppa champagnen från förrförra årets fyrtioårsfest (i bakgrunden på äldsta sonens distanslektion), och vi skålar och jag skakar och tänker att jag måste hört fel. Det måste vara någon som skämtar med mig!

Men nej, det var inget skämt och ingen covid-hallucination, utan den ganska märkliga starten på min väg mot utgivning. En väg som varit en bergochdalbana på många sätt, men i början på mars landar min debutroman ”Härifrån” på bokdiskarna och jag är så jäkla stolt och glad över det!

Stolt och glad är jag också över att få äran att skriva här på Debutantbloggen under året som kommer. Jag hoppas kunna ge dig som läser en inblick i vad som händer när manuset väl är antaget, det där som fram till alldeles nyss var okänd mark för mig. Men också såklart hur jag gjorde för att mitt manus skulle bli så bra som det bara kunde bli, för att ha en chans att passera nålsögat. Kanske kan det vara en hjälp och tröst för dig som befinner dig där jag var för ett år sedan, när jag läste på den här bloggen och tänkte att: ”En dag. En dag ska det fasen vara jag som får berätta min antagningshistoria!”

Skål!

2 reaktioner på ”Ursäkta, var sa du att du ringde ifrån, sa du?

  1. Tack för att du delar med dig av den känslan! Det telefonsamtalet! Jag var nästan där bland Alvedonen när jag läste. Grattis och ser fram emot romanen❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s