Recept på historisk romance

Den vackra Sundsvallsbron som jag promenerar under på väg till jobbet.

Det här är mitt första inlägg, så det är på sin plats med en utförligare presentation. Jag heter Tua Burlin (ingen förväxlingsrisk med någon annan, jag är den enda som heter så i Sverige) och bor i Sundsvall tillsammans med en tålmodig sambo (god egenskap för någon som lever ihop med en författare) samt två katter som säkert kommer att figurera på bild här i bloggen när jag inte har något mer skrivrelaterat foto att lägga in. Anledningen till att jag ansökte om att bli en av Debutantbloggarna år 2022 är att jag älskar att utbyta erfarenheter med andra skrivande själar, så var inte blyga, utan dundra på med kommentarer och frågor!

Hur kom det sig att jag blev en debutant?

I gott sällskap med många andra bokslukare har jag länge velat skriva en egen bok, men de skönlitterära ambitionerna fick stå tillbaka till förmån för karriär och ett tidskrävande hästintresse. När jag väl lät skrivardrömmen ta plats kastade jag mig med liv och lust in i projektet under devisen: Hur svårt kan det va’? Ganska svårt visade det sig … Att skriva manus är ett hantverk och det tog tid att lära sig verktygen. Som bekant finns det många vägar som leder till Rom och under mitt bloggår kommer jag att berätta om hur jag själv gick till väga. Det var en lång och krokig resa kantad av tvivel men till slut lyckades jag nå mitt mål: Ett erbjudande om utgivning. Euforin då jag öppnade det efterlängtade mailet är ett ämne som förtjänar ett eget blogginlägg, så mer om det senare. I mars 2022 kommer i alla fall min debutroman Konungens sändebud ut (inbunden, ljud) på Lind & Co. Det känns fortfarande overkligt. Strax efter att jag blev antagen, och av någon anledning behövde ställa en fråga till min förläggare, väntade jag mig ett svar i stil med: ”Vem är du? Varför skriver du till mig? Vårt förlag har inte antagit dig!” Som tur var klingade nojan av och jag kunde glädjas åt den energi som förlaget la på min bok. Alla moment (redaktörsvändor, korr, omslagsarbete m.m.) förtjänar också egna inlägg, så håll utkik här i bloggen om du är intresserad av att veta hur det går till ”på andra sidan nålsögat”!

Vad är det då för berättelse jag skrivit?

Eftersom jag älskar romantik och historia föll valet av genre på historisk romance. Fördelen med att skriva en berättelse som utspelar sig i det förflutna är att det finns gott om ingredienser till dramatik. Blanda dessa i lämpliga delar, tillsätt en bräddfull skäppa med romantik och vips, så har du skrivit en historisk romance! Receptet kan varieras i oändlighet. Här har du mitt:

Basingredienser tillgängliga år 1543

Intressanta huvudkaraktärer (se vidare under Tillagning)

Förrädisk fogde

Tortyrmäster med mörka böjelser

Nyckfull kung

Vild och svårforcerad terräng, till exempel norrländska skogar

Medeltida tortyrmetoder och avrättningar

En bräddfull skäppa med romantik (redan nämnt, men tål att påminnas om)

Tillagning

Arrangera ingredienserna längs en dramaturgisk kurva som innehåller såväl svinbranta berg som hisnande stup. Mellan de stora svängningarna: släng in en puckelpist och några tvärvändningar som ger läsaren knäskador respektive whiplash. Tvinga ut en eller flera intet ont anande huvudkaraktärer (i mitt recept använde jag ”Stilig riddare på hemligt uppdrag” och ”Svältande, desperat kvinna ute efter hämnd” på banan du byggt. Tips: Ge dem en redig spark i röven för att de ska komma ur startgroparna. När dina huvudkaraktärer motvilligt masat sig iväg (låt någon skjuta på dem så springer de fortare), gör det inte enkelt för dem! Bygg sadistiska hinder i deras väg och skratta elakt när de råkar illa ut. Fundera om du överhuvudtaget ska rädda dem, eller om det vore bäst att göra slut på deras (och din) plåga redan efter trettio sidor (det är inget fel på noveller). Om du ändå envisas med att vilja skriva en fullängdsroman, rusta dig med tjockt pannben och gott sittfläsk. Kötta på. Skriv. Skriv om. Gråt, skrik och slit ditt hår. Bryt ihop och kom igen. När anrättningen äntligen är färdig, skölj blodsmaken ur munnen, ät något annat som neutraliserar smaklökarna och provsmaka sedan ditt alster. Är det första gången du lagar rätten smakar den troligtvis skit. Oroa dig inte, det är fullt normalt. Det är nu du behöver hjälp av andra: engagerade testläsare och lektör/redaktör! Mer om detta i kommande inlägg.