Jag rear ut min själ, allt ska bort!

En grym skiva. Omslag: Martin Kann.

Jag har lånat rubriken till dagens inlägg från de fantastiska ordkonstnärerna i bob hund, några av mina idoler när det kommer till att leverera meningar som sitter som en smäck. Och skivan där, förutom titelspåret, även ”Helgen v.48”, ”Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss” och ”Nu är det väl revolution på gång?” finns med är en klassiker, lyssna om du inte gjort det!

Men det var inte det jag skulle säga, utan det var det där med själen. För det är ju så det känns att skicka iväg sin text, sitt manus, till förlagen. Som att lägga sin själ på ett fat och hoppas att någon ska fatta tycke för den. Eller i alla fall inte mosa den helt. Och trots att man försöker glömma och tänka på annat (inte kolla mejlen tio gånger om dagen!) så ligger det ju där och gnager. Hur ska det gå?

Jag skickade Härifrån till sammanlagt fem förlag och de svarade såhär:

– En standardrefus i form av ”tack, men nej tack” efter en dryg månad. (Fan, där sjönk hoppet direkt.)

– En refus strax därpå i form av ”det är intressant och bra, men är det inte ett ungdomsboksmanus? Prova ett sånt förlag.” (Gud, här blev jag nervös, tänk om jag varit dum nog att skriva ett manus som ramlade mellan stolarna?)

– Ett telefonsamtal från Norstedts efter ca två månader med erbjudande om utgivning. (Jippi!!!)

– Ett mejl veckan därpå från ett annat förlag med rubriken ”Vi vill gärna ge ut din bok!” (Vilket ledde till ett fint samtal som jag sparat i hjärtat, men jag gick vidare med Norstedts.)

– En refus åtta månader senare (alltså bara häromveckan), i form av ”vi tycker att du skriver bra, men är inte intresserade av det här manuset. Men skicka gärna något annat till oss!” (Haha, men jag fick ett svar till slut i alla fall.)

Så vad är sensmoralen i den här antagnings/refuseringshistorien? Jo, att smaken är som baken och du kan aldrig göra alla nöjda, så skriv det du själv brinner för. Och även om det är läskigt att skicka iväg sin själ, sin bebis, för bedömning så är det värt det om du har turen att hitta en annan människa som förstår. Som ser vad du vill säga och är beredd att ge dig en chans att förbättra manuset så att det till slut finns där som en färdig bok.

För det är ju nästa steg. Om två månader finns min själ inbunden och till salu på bokdiskarna. Tillgänglig för vem som helst att bedöma.

Gulp.

Men när paniken smyger sig på tänker jag på att det inte går att göra alla glada. Och att det räcker med att någon enda förstår, så är det värt det.

Andas djupt.

2 reaktioner på ”Jag rear ut min själ, allt ska bort!

    • Det är så det börjar! Man måste våga drömma och tro på sig själv, även om vägen till utgivning kan vara både gropig och svajig. Jag hoppas att du får ihop ditt manus och orkar kämpa hela vägen fram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s