Jag var nio år när jag peakade som läsare och jag är fortfarande nio år när jag skriver. Har fastnat i den åldern när man ännu inte är något, men fortfarande kan bli allt.
Varje bok jag läser som nioåring drabbar mig. Jag analyserar inte, bara upplever – närmast slukar – alla böcker som kommer i min väg. Genom dem får jag tillgång till hela världen, alla tidsåldrar. Författarnamnen går rakt in i hjärtat och jag vet när jag är nio år att jag är en av dem.
Jag tror på vartenda ord jag läser. Min egen tillvaro bleknar i jämförelse med de livsöden jag blir en del av. Sänglampan lyser lite för länge på kvällen och varje vaken stund som inte kräver min fulla närvaro sugs jag in i nya boksidor. Jag är stamkund på biblioteken och slår mig ofta ned vid mina favoritförfattares hyllor, men provar också mycket nytt eftersom böckerna inte kommer ut i den takt som jag läser. En del böcker gömmer jag under madrassen.
När jag skriver befinner jag mig i samma bubbla. Jag kan inte stava till intrig, vet inte vad protagonist och antagonist är för skumma figurer och den dramaturgiska kurvan utspelar sig långt ovanför mitt huvud. När pennan rör sig och tangentbordet smattrar är det orden som finner mig. Jag ser personer, hör samtal, förstår känslor och kan fånga dem i flykten, men det kräver koncentration. Att vara vuxen är en nackdel i sammanhanget. Barnen i hushållet växer inte ordentligt om de inte får mat. Någon måste ta ut de döda mössen som katterna envisas med att släpa in om nätterna och dessutom vilar familjens ekonomi i alla fall delvis på mina axlar. De karaktärer som längtar efter att bli hörda är så tunna att de nästan är genomskinliga och därför tar det också tid innan orden som kommer fram blir tillräckligt tydliga för att göra deras berättelse rättvisa.
Min första riktiga bok är på väg att bli till. Mitt nioåriga jag undrar varför det har dröjt.
Debutantbloggen 
Så roligt att läsa!
Tack för att du delar!
Omslaget på din kommande bok är sååååå fint.
Åh, tack snälla! Omslaget är så viktigt för mig – vad roligt att du gillar det!
Längtar efter omslaget på min första bok som ges ut via förlag. Känns lite ovant. Jag är van att göra omslagen och baksidestexten själv.
Härligt Emma. Fortsätt att odla nioåringen i dig.
Det är min bästa årgång =)