Hur smalt är egentligen det berömda nålsögat?

Du har hört liknelsen förr: att bli utgiven är som att ta sig igenom ett nålsöga. Chansen är minimal. En promille eller mindre. Förlagen får in tusentals manus per år. Kanske tio tusen ett corona-år. Och så vidare. Allt detta är väl sant på ett sätt, antar jag. Det är svårt att bli utgiven. Skitsvårt, men det finns ljus i tunneln. Ett annat sätt att se på saken. Något jag hade velat att någon sagt till mig tidigare i skrivprocessen.  

En av de saker som jag tagit med mig från skrivarkurser var ett citat som inte hade det minsta med HUR man skriver att göra. En lärare kommenterade det berömda nålsögat ungefär såhär: ”de flesta av de som fortsätter skriva och som verkligen ligger i blir utgivna till slut”. Jag kommer ihåg att jag hajade till. Det var ju raka motsatsen mot vad alla andra påstod! Men till skillnad från olyckskorparna så var det här ett positivt budskap som jag tog till mig. För det ligger så mycket i det. Man har faktiskt mer kontroll över det här än man tror. Låt mig förklara.

Nej, det går inte till som i ”Svärdet i stenen”. Skrivandet är inte att vara utvald, att göra EN snygg insats, utan är ett maraton där det handlar om att hålla ut. (Bildkälla: filmtopp.se / Aftonbladet)

Ja, det är sant att chansen att bli utgiven av ett seriöst förlag är minimal, men vad baseras den beräkningen på? Antagligen något i stil med (de få som ges ut) / (alla som har någon slags ambition att skriva). Siffran inom den första parentesen är låg. Den inom den andra är hög. Så mycket som var tredje svensk sägs det. Alltså blir beräkningens resultat minimalt. Långt under en promille. Men om du ändrar det som står under delningsstrecket till något mer precist så går chanserna genast upp. Om vi stoppar in ”alla de som gått en skrivkurs” eller ”alla som skriver minst tio timmar i veckan” istället, då går chansen upp rejält. Glöm tre miljoner svenskar. Vi är nere på tusental eller tiotusental istället, gissar jag. Lätt. Och om du kombinerar de två + lägger till ”och som gett sig fan på att bli utgiven” så kommer resultatet helt plötsligt upp i procent istället för promille. För som med så mycket annat i livet handlar det om att lägga tid varje vecka på skrivandet, att inte ge upp när refuserna kommer, att fortsätta skriva år efter år, att på något sätt exponera sig mot andra skrivande människor (kurs/lektör/whatever). Då jäklar händer det saker.

Vi gör om räkneexemplet på ett annat sätt. Ta en typisk klass med tio nybörjare på en skrivarkurs. Bara att de dyker upp på kursen från första början gör det bra mycket mer sannolikt att de blir utgivna än ”mannen på gatan” (se där, en av mina anglifieringar igen!). Av de tio som är med hoppar en eller två av redan under kursen. De hann inte med. Livet kom emellan.

Åtta aspirerande finns kvar. Sen tar kursen slut. Hälften av dem skriver lite på kammaren innan orken tar slut och ödet slår till. Drömmen att bli författare kanske var en av flera man hade i huvudet. Kanske skulle man öppna det där caféet man drömt om istället? Man kanske köper sommarhus och renoverar. Ett till barn är på väg. Man bytte jobb. Blev chef. Flyttade till England. Och så vidare. Det fanns liksom inte tid för skrivandet, även om drömmen lever.

Fyra aspirerande är kvar. Ett par av dem skriver när de får tid över, det vill säga alltför sällan. Kanske på semestern. Eller någon kväll när barnen sover. Det räcker inte i längden. Ingen kommer upp i sina tio tusen timmar på ren lust. De två andra aspirerande har istället planerat in 2-3 timmar skrivande varje vardag. På morgonen. På lunchen. På kvällen. Spela roll. De skriver i alla fall i ur och skur, vare sig de känner sig manade eller inte. Men en av dem ger till slut upp när det färdiga manuset blivit refuserat för trettionde gången. Det tar emot för mycket.

Kvar har du en ensam, galen jäkel. En som skriver typ varje dag. En som fortsätter trots femtio refuser. Trots hundra. Som går flera skrivarkurser. Som jobbar med professionella lektörer för att slipa på manuset. Som går på varenda K-brunn i stan för att få tur. Det vill säga jag. Och kanske du också?

Så visst finns nålsögat, men det är inte något ”svärdet i stenen” vi pratar om, utan ett maraton där de flesta hoppar av loppet under vägen. Av de som fortsätter springa finns goda chanser att i slutänden bli utgiven. Jag lovar. Hang in there, buddy!

6 reaktioner på ”Hur smalt är egentligen det berömda nålsögat?

  1. Peppigt Per!
    Jag är inte den som skriver 2-3 h per dag i ur och skur, men jag gillar hur du ser på det! Ska plocka med det i framtida svåra stunder när det bara känns meningslöst att lägga massor med tid på något som kanske inte blir… något alls.
    Ha en fin dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s