Härifrån på fem minuter.

Nervös författare och överfulla bokhyllor.

Herregud, är jag verkligen sådär gråhårig? Men vad sjutton, pratar jag inte lite öschötska helt plötsligt? Vad blek jag ser ut. Och varför blinkar jag hela tiden???

Ja, det där med att se sig själv på film, hörrni … Kritikern flyger genast upp och sätter sig på min axel och skriker i mitt öra att jag inte duger, att ingen kommer vilja köpa min bok efter det där dravlet, gå och skäms, omedelbart! Men när jag andats en stund och kollat på klippet en gång till så smyger sig en vag känsla av stolthet fram. Jag duger. Faktiskt. Jag ser mer avslappnad ut än jag kände mig och det låter inte helt galet, det jag säger. Det verkar ta mig tusan som att jag vet vad jag pratar om!

Filmen i fråga är en liten snutt jag fick äran att spela in tillsammans med den superkompetenta Charlotta som kom hem till mig för en vecka sedan. Egentligen skulle jag ha åkt till Stockholm och varit med på Norstedts pressträff inför vårens boksläpp, där ju Härifrån är en av titlarna, men pandemin kom i vägen igen. (Jag som efter mitt antagningsbesked tänkte att våren 2022, perfekt, då har vi lämnat allt med covid långt bakom oss!) Så istället för att bli intervjuad på scen inför samlade pressfolk blev det en film på ca fem minuter där jag presenterar Härifrån och mina tankar runt några olika frågor som jag fick skickade till mig från förlaget. Alla frågor var så träffande och inspirerande att jag hade kunnat prata i en timme (jag börjar nästan gråta varje gång någon har läst och verkar ha förstått vad jag vill säga med boken, det känns så stort!), men jag valde att:

1. Berätta om titeln. Att den för mig innefattar både längtan bort och önskan om tillhörighet, det som också är två av bokens teman. Drömmen om att ta sig långt härifrån och tryggheten i att kunna säga: ”det här är min plats. Det är härifrån jag kommer”.

2. Beskriva mina huvudkaraktärer, Ozzie och Hanna. De är två tonåringar med väldigt olika förutsättningar och personligheter, men samtidigt har de en hel del gemensamt. De är produkter av sin uppväxtmiljö, vilket betyder att Hanna vågar ifrågasätta och ställa krav, medan Ozzie håller tyst och vänder ner blicken. Men längtan efter villkorslös kärlek brinner i dem båda, precis som hoppet om att saker och ting en dag kommer att vara annorlunda.

3. Förklara hur viktigt det har varit för mig att porträttet av Wiik, en av mina större bikaraktärer, blir nyanserat. Att han får framstå som charmig och generös, kanske till och med godhjärtad, samtidigt som han är en manipulerande förövare som intalar sig själv att det finns samtycke i en minderårig pojkes beroende av honom. Jag vill att det dubbla ska komma fram, inte så mycket för Wiiks skull, men för Ozzies.

4. Avsluta med att säga att Härifrån, trots att det är en ganska mörk roman om övergrepp och utsatthet, för mig mest är en berättelse om hopp. Om styrka och mod att ta sig loss. För den roll omgivningen har gett dig behöver inte vara din för alltid, och den plats du blivit född på behöver inte vara där du stannar. Du kan ta dig Härifrån.

Puh. Det var nervöst, det var roligt, jag stammade och tappade bort mig, men jag gjorde det. Jag gjorde det! Så vem bryr sig egentligen om att jag är lite gråhårig, att små spår av min tonårstid i Norrköping tydligen fastnat i dialekten, eller att de gångna veckornas påfrestningar i form av vintermörker, slutredigering och influensa syns i huden? Hej då, kritikern, jag behöver inte dig längre! Jag duger. Och att nervositet plus torr luft plus linser uppenbarligen gör att jag blinkar ofta får jag väl bara leva med.

4 reaktioner på ”Härifrån på fem minuter.

  1. Åååh nu längtar jag så innerligt efter att få läsa din bok…!!! Har inte sett videon men tänker att du var grym såklart! Jag vet ju hur smart och välformulerad du är (till skillnad från en annan 😜) go go go Vicke!!!!!

    • Du är en av de smartaste och finaste jag vet, men visst är det lätt att vara självkritisk! ❤ Jag är så tacksam över alla som hejar på mig, då är det så mycket lättare att våga vara självutlämnande. 😊

  2. Tänkte inte en sekund på att du blinkade ofta! Däremot blinkade jag bort tårarna vid dina slutord (jag som fått se filmen). Och yes, du kan vara stolt❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s