Läs eller dö – mitt (och ditt?) dåliga samvete

När jag började skriva på riktigt för några år sedan var det på bekostnad av att läsa andras böcker. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många timmar på dygnet för att få plats med skrivande OCH läsande. Och eftersom jag fram tills dess inte skrivit alls så hade jag inte dåligt samvete över att skippa bokhyllan några månader. Jag var till och med lite nöjd över att inte läsa enligt logiken ”nu ska jag fokusera på att hitta min egen berättarröst istället för att låta andra påverka mig”. Såhär i efterhand har jag förstått att det är en typisk nybörjarattityd, men där och då kändes den sann. Fokus var på mig själv och mitt skrivande, inte vad massa gubbar och tanter gjort före mig.

Fast det var då. Ganska snart kom det dåliga samvetet och knackade på dörren. Massa häftiga nya böcker gavs ut varje dag och det var no way in hell att jag skulle hinna med att läsa dem alla. Inte ens alla de som vann de fina priserna, i alla fall inte om jag hoppades skriva klart min roman. Visst, på sommar- och julloven klämde jag några av de där böckerna som jag längtat efter, men det räckte inte för att stilla törsten hos djävulen på axeln. Han som än idag viskar ”läs mer!” i mitt öra varenda gång jag går förbi en bokhandels skyltfönster. Eller när någon postar om något de läst på Instagram. Det är en rätt jobbig och ohållbar situation. Det känns som att jag är dålig som inte hänger med. Att jag borde läsa mycket, mycket mer för att utvecklas i mitt skrivande. Men faktum kvarstår att dygnet bara har ett visst antal timmar så jag och du måste bestämma oss för hur vi spenderar dem. På läsande, skrivande, eller lite av båda. Det är samma problem som Camus, King och Lessing varit tvungna att brottas med. Läsa eller skriva? Svennen i mig svarar såklart ”båda”, som om det svaret skulle lösa konflikten i skallen. Ja, det blir såklart båda, men man kan alltid läsa mer.

Författardrömmarnas högborg – en plats där allt redan är, och inget blir, skrivet. (Bildkälla: nk.se)

”Läs mer” var förresten ett råd till aspirerande författare från en förläggare i en intervju jag läste nyligen. Av alla saker han kunde tipsa oss med författardrömmar om så var det just ”läs mer” som dök upp som solklar etta på hans lista. Inte ”skriv varje dag”, eller ”ge aldrig upp”, eller ”gå en skrivkurs”. Nej, ”läs mer”. Och kanske var valet inte så konstigt från någon som spenderar majoriteten av sin tid med att läsa andra människors alster. Klart att läsandet är viktigt då. ”Läs mer” säger förläggaren. ”Drick mer mjölk” säger Arla. Alla har vi en agenda, medveten eller inte, och försöker stöpa omvärlden till att passa med vår världsåskådning (jag gör ju precis samma sak själv här och nu när jag propagerar för min ”skriva först, läsa sen”-doktrin).

Och hur mycket läsande är nog egentligen? En bok i månaden? I veckan? Om dagen? Spelar mängden ens någon roll? För vad blir det om man stoppar in hundra lästa böcker i någons huvud och förväntar sig att personen ska ”inspireras” och ”lära sig” av dem allihopa? Falukorv? Geggamojja? Nej, då tror jag mer på budskapet som inom matvärlden handlar om att fokusera på några få, riktigt bra råvaror. Det är de restaurangerna som får Michelin-stjärnor. Inte haken som har hundra grejer på menyn.

För att komma till någon slags poäng kan jag väl sammanfatta det ungefär såhär: jag har slutat att ha dåligt samvete för att jag bara hinner läsa tio eller kanske, kanske femton böcker under ett år då jag samtidigt skriver fram ett nytt manus. Jag sparar läsandet tills när jag känner en lust och när det väl blir av så inspireras jag. För när jag skriver behöver jag inte mer input. Och inte dåligt samvete heller.

Läsa är bra ibland, men mer blir inte nödvändigtvis bättre. Jag har istället börjat använda den tid jag har till andras verk för att sluka så olika böcker jag kan. Nu senast en biografi om autism, en klassiker från Dostojevskij, en svensk deckardebutant, tantsnusk av Jeffrey Archer och så historisk fiktion om en död gammal kung. Det räckte mer än väl som inspiration för ett par nya romanidéer. Nu gäller det bara att hitta tiden att skriva dem också …

2 reaktioner på ”Läs eller dö – mitt (och ditt?) dåliga samvete

  1. Precis såhär känner jag också!
    Vad tusan, jag ”missar” sjukt bra böcker hela tiden, varje dag. Men jag hinner inte för jag arbetar på mitt eget, så är det bara. Just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s