Finns det genvägar?

Har du, precis som jag, ett gäng påbörjade berättelser som stannar av efter ett tag och inte låter sig slutföras? Det är så tydligt när ett manus får en början. Ett vitt blad får några rader – det är allt som räcker för att ett nytt, lovande, manus ska bli till. Ett avslut däremot kräver betydligt mer. Säckar ska knytas ihop, den röda tråden ska vara intakt. Romanens karaktärer ska ha utfört sitt jobb ordentligt och allt från första till sista ordet ska ligga på rätt plats.

Sitter man tillräckligt länge och skriver på ett manus blir det ju färdigt till slut. I alla fall om man inte suddar mer än man skriver, eller kommer på nya sätt att börja om för många gånger, eller byter inriktning eller tempus eller rent av genre på boken mitt i, så att den måste skrivas om – och om igen.

Befinner du dig just här i processen? Du har ett manus som verkar lovande. Du har suttit av tiden och jobbat med det hur många gånger som helst och du har kanske även tagit viss hjälp från testläsare – då (men inte förr) tycker jag att en lektör kan ge den där extra skjutsen för att komma i mål.

Att ta hjälp av en lektör är att få superskrivarkrafter. När jag fick två veckor på mig i somras för att skicka in en uppdaterad version av mitt förlagsaccepterade manus kände jag hur krafterna svek. Hur många bad skulle jag vara tvungen att avstå för att ro mitt manusprojekt i land?

Inget – skulle det visa sig. För jag hade en lektör i ryggen. Kommentarerna i högerkanten hjälpte mig att redigera texten effektivt. Jag behövde inte fundera på manusets styrkor, alla smileys och glada utrop gjorde det tydligt för mig. Jag hade kommit tillräckligt långt med manuset för att veta vart jag skulle. Början, mitten och slutet satt som det skulle, men vissa karaktärer, vissa uttryck och framför allt miljöbeskrivningarna hade inte riktigt hittat hem. Jag skrev i medvind, med hjälp av lektörsutlåtandet. Min hjärna tänkte dubbelt så bra och tangenterna hamrade på i dubbel hastighet. Jag inser att jag hade tur. Lektören var precis rätt för mig och mitt manus. Men utöver tur har jag också haft en strategi. Jag har anlitat lektörer med försiktighet. Jag kan fundera på att anlita lektör i evigheter och sedan tillbringa ytterligare en evighet med att fundera över vilken av alla lektörer som passar just mig och mitt manus. Är du nyfiken på vilken lektör som har gett mig ovärderlig hjälp på traven? Håll utkik efter söndagens gästbloggsinlägg!