Det ser så lätt ut. Bärgningskillen böjer sig över bilmotorn och sticker in en liten låda med sladdar. På två sekunder brummar en tidigare stendöd bil igång. Mitt i snöovädret har han tagit sig tid att svänga förbi vår uppfart där bilen som inte har funkat på ett par (fyra) veckor står.
”Har den stått länge?” undrar han. Definiera länge, tänker jag, men skakar på huvudet. Nä … inte särskilt. Sonen som tänker övningsköra med just den här bilen håller nog inte med.
”Stäng inte av den nu, bara”, säger han och smäller igen huven.
Jag, som är lite trög när det kommer till bilar, frågar vad han menar. Tydligen har bilens batteri blivit gammalt och den lilla starthjälpen räcker bara till att få igång bilen så pass att den kan köras till verkstaden. Så jag måste verkligen sätta fart med en gång. Ändrade planer, kids! Mamma måste iväg. En bil får inte gå på tomgång, det sitter i ryggmärgen. Jag tänker fort och slänger på mig extrakläder eftersom jag måste promenera hem i stormen.
Visst är det enkelt när man kan. Men för den som har kört fast kan det vara riktigt trögt. För någon som verkligen, verkligen vill skriva något men inte riktigt kommer till skott kan startsträckan kännas som en evighet. Det är nog sällan man brinner av lust att skriva men inte har en susning om vad det ska handla om. Oftare har man en episod, en händelse, en karaktär, ett tema, en känsla, något viktigt, man vill skriva om. Men så kommer man på att man måste börja från början. Och så försöker man backa bandet för att komma igång där det hela startar.
Gör inte det!
Börja precis där du är i stället. Ett råd jag fick som ung journalist en gång var att börja just precis där du skulle satt igång och berätta för en vän. Säg att du har varit ute på reportage. Du har samlat på dig intryck, fakta, tankar, repliker mm och verkligen längtar efter att sätta igång och skriva. Så träffar du en kollega på väg in till redaktionen och kan inte låta bli att berätta vad du just har upplevt. Precis där ska du börja. Med själva grejen. Händelsen. Det roliga. Det häpnadsväckande. Det absurda. Det där som du verkligen brinner för att berätta. Ös ur dig, bara.
Bakgrunden går alltid att väva in senare vid behov (ofta kan man bara låta det vara), men för att fånga läsaren behöver det vara intressant från start. Och för att få kraft att orka det långa maratonlopp som det innebär att skriva en bok är det viktigt att få bra skjuts i början. Lägg mycket krut på starten och se till att inte stanna förrän du har kommit igång rejält. Håll igång tills berättelsen har så pass mycket kraft i sig själv att det bara rullar på. Då är det större chans att du kommer i mål.
Debutantbloggen 