Att lyckas bli traditionellt utgiven på ett välrenommerat förlag är, som vi alla vet, svårt. Men med uthållighet ökar chansen. En känsligare fråga är kanske när det är dags att sluta försöka?
Jag är en hästtjej. Den självbilden hade jag tills jag som trettioåring förverkligade barndomsdrömmen att lära mig rida. Jag hade foderhäst, galopperade, svävade på moln. Allt var möjligt!
Sedan blev jag avkastad.
I fallet insåg jag hur lång väg jag hade framför mig för att bli en bra ryttare. Skulle det vara värt tiden, risken att skadas, pengarna? Nej, ridning var ingenting för mig. Jag slutade och har inte ångrat mig en sekund.
Kanske är du en författare, tar tag i barndomsdrömmen och skriver, du får ihop ett manus. Allt är möjligt! Du skickar till tio förlag och standardrefuserna trillar in, en efter en. Vill du upp på hästen igen?
Jag fick min första refusering 2004 och för några dagar sedan släpptes min debutroman Sarahs lag på Bokförlaget Polaris, det är första delen i Nordmyrserien. Genom åren har det blivit många manus och många refuser. Under en lunch på förlaget fick jag frågan varför jag inte har gett upp. Svaret är enkelt: Jag kan inte.
En resa mot utgivning är lång eller kort. Är det meningen att du ska skriva så kommer du att göra det. Ditt skrivande står inte och faller med om du blir utgiven eller inte. Och ju uthålligare du är, ju mer du skriver, desto större är chansen att du får signera din debutroman. Det är min erfarenhet. Själv önskar jag dig några refuserade manus i bagaget. Jag önskar dig några riktigt tuffa redigeringar. Ingenting du gör är förgäves, det är enbart träning inför skarpt läge. Sedan behöver det kanske inte ta en halv livstid, som för mig.
Tanken slår mig ibland, om jag hade fortsatt rida, hade jag nu – fjorton år senare – varit en fullfjädrad ryttare? Det får jag aldrig veta och med det är jag tillfreds. Hästar är inte för alla och det är okej. Men skrivandet är för mig och därför har jag fortsatt. Inte primärt för att bli antagen, utan för att det är en del av den jag är. Därför har jag fortsatt skicka till förlag. Att bli utgiven är nämligen en chans att få göra mer av, prata mer om och utforska, det jag älskar.
Tänk ändå … tänk om jag hade slutat försöka efter fem år, tio eller femton år? Då hade jag missat allt det här roliga, overkliga. Och även om det inte blir mer än de tre böcker jag har kontrakt på så är jag djupt tacksam för den här upplevelsen. Att skriva skönlitterärt fortsätter jag med oavsett hur framtiden ser ut. Det gör jag nog tills den dagen då jag inte längre kan skriva.
Så när är det dags att ge upp?
Den frågan är rätt enkel att svara på. När du hänger med ena foten i stigbygeln och känner att du verkligen inte vill hänga där igen – då kan du sluta försöka. Inte en sekund tidigare.
❤ Marie
Om Marie H Lundh:
Debuterade den 3 mars 2022 med romanen Sarahs lag, utgiven av Bokförlaget Polaris. Boken är del 1 i Nordmyrserien. När hon inte skriver jobbar hon med personalfrågor i Hovrätten för Övre Norrland.
Här hittar du Marie:
Instagram: @marie.h.lundh
Webbplats: mariehlundh.com
Debutantbloggen 