Bepansrad

En av alla fina presenter jag fick på min boksläppsfest som gick av stapeln i lördags

Att släppa sin debutbok är en omvälvande händelse som framkallar många känslor. Mestadels positiva, men det finns också en oro för vad läsarna ska tycka. Min kloke förläggare uppmanade mig att ”bepansra mig” innan jag tar del av recensioner. Alla kommer inte gilla boken och det svider att läsa negativa omdömen. Jag bestämde mig för att fokusera min energi på recensioner som är positiva. Och jag har fått många! På streamingtjänster, i bokbloggar, via privata meddelanden och sociala medier. Jag är så innerligt glad för varje läsare som gillat Konungens sändebud och tagit sig tid att dela sitt omdöme. Visst har jag sett några mindre positiva recensioner också, men det har mestadels varit kommentarer som leder mig att tro att läsaren inte riktigt tillhör målgruppen för historisk romance. Mitt pansar har fått några ytliga rispor men de är snabbt glömda när jag får ett meddelande från någon som sträckläst boken, älskat den och direkt vill hugga in på uppföljaren.

Mitt hem är fyllt av blommor, presenter och ett livstidsbehov av champagne

I lördags hade jag min boksläppsfest. Jag är djupt tacksam mot alla fina vänner som kom för att glädjas med mig! Många hade jag inte träffat på åratal och jag önskar att jag kunnat klona mig i femtio upplagor för att hinna prata ordentligt med alla. Kvällen bjöd på en ständig ström av eufori. Jag fick mängder av blommor, mestadels i olika nyanser av violett för att matcha bokens omslag. Presenterna var så fina och genomtänkta med kopplingar till bokens handling, eller riktade till andra intressen jag har, såsom balkongodling. Gästerna köpte tre gånger så många böcker som jag trott skulle gå åt och jag signerade med personliga och (på begäran) pilska hälsningar. Jag fick berätta om bokens tillkomst, återuppliva gamla minnen och göra Hästens skål (stå på stolen med vänster fot på bordet, vilket symboliserar foten i stigbygeln). Det bjöds på fantastiskt goda snittar och smörgåstårta som min kära vän Helene och hennes dotter fixat.

Gudomliga smörgåstårtor

Vi sjöng och skålade. Jag hade högläsning ur boken. På allmän begäran läste min sambo en sexscen, vilket verkade roa gästerna oerhört (mest för att jag var så generad). Vi skrattade, vi kramades (länge och innerligt), mina olika vänkretsar fann varandra i nya vänskaper. Det slog mig att alla dessa människor har en sak gemensamt: de är härliga, godhjärtade människor med massor av humor och personlighet. Inte konstigt att de trivdes ihop när boksläppsfesten sammanförde dem. De sista deltagarna begav sig hemåt vid ettiden på natten och då hade festen pågått sedan halv fyra på eftermiddagen.

Under kvällen kände jag en insikt landa inom mig.

Jag är oerhört rik på genuint goda vänner och därmed så bepansrad som jag någonsin kan bli.

3 reaktioner på ”Bepansrad

  1. Det låter som en alldeles underbar dag! ❤ Och tänk att det bara var den första av en hel rad releasefester du kommer att anordna och njuta av! Och vänner och familj som stöttar är verkligen det bästa skyddet man kan ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s