Briljant bussidé

Den pensionerade busschauffören sitter på min veranda och berättar dråpliga historier om busslaster med (övervägande antal) damer som åker på den ena shoppingturen efter den andra.

Jag har bakat en torr kaka.

Han tackar överväldigande för kaffet.

Och det är mitt i en mening som jag kommer på det briljanta. Ni får gärna sno idén om ni vill (men bjud gärna med mig på resan). Varför inte skeppa runt busslaster med läsare på en trivsam tur med lagom långa stopp?

Tänk att besöka författare i sitt naturliga habitat. Vill man inte ha hela trädgården full av överentusiastiska (och snokande) läsare (eller om man tex inte har trädgård) kan man mötas i närheten. En ganska liten insats av författaren, en stor upplevelse för bussresenärerna.

En kunnig, bokälskande, guide till bussen hade varit ett stort plus. Någon som känner någon?

Kan du också se det framför dig? Vilken grupp tillhör du i så fall? Busslasten, eller författarna? Eller har du kanske rent av busskort och skulle älska att köra runt läsenärer?

Jag tror att jag har kommit något på spåret. Eller så är det som vanligt en idé som redan är uppfunnen, beprövad och begravd för längesedan på grund av olönsamhet. Jag tycker i alla fall att det vore värt att testa.

Vem vet, om några år är det kanske till och med jag som tar emot läsenärer i trädgården. Jag föreställer mig hur de samlas kring pallkragen, lutar sig över och tittar på mina små taniga tomatplantor och en och annan vitlök som sticker upp ur den torra jorden. Är de vänligt sinnade kanske de tänker att jag måste ha en massa fantasi för att kunna skriva om något som jag uppenbarligen har mycket begränsad erfarenhet av. Sedan kommer jag servera mängder med kaffe och stora bitar torr kaka innan det är dags för dem att (med min senaste bok under armen) ta plats i bussen igen.