Att välja en bra boktitel

När jag började skriva så var ofta just titeln på manuset någonting som jag lade mycket energi på. Det behövde vara perfekt, inte bara för att det hade stort symbolvärde utan också eftersom jag som marknadsförare var helt insnöad på ämnet. Oavsett vad Shakespeare påstår så är namnet viktigt. Nej, en ros luktar inte lika gott oavsett vad den heter. Människor är inte så rationella som man kan tro, varken vi som skriver eller de som läser. Visste du till exempel att forskare gjorde ett test och döpte en helt vanlig herrparfym till ”Bic”, vilket fick folk att tycka att den luktade lite plast? (Kontrollgruppen som fick ett annat namn på parfymen höll inte med.) Så vad har ett namn för betydelse för ens bok? För min bok? Och hur väljer man?

Jag snöade rätt tidigt in på tanken att mitt manus skulle heta ”Förortens fångar”. Det handlade ju om ett gäng svennar som fastnade i förorten, så namnet var både deskriptivt och lite fantasieggande tyckte jag. Det följde också grundreglerna från marknadsföring, nämligen att det var tillräckligt enkelt för att komma ihåg och tillräckligt annorlunda för att inte blandas ihop med andra boknamn. Men ju mer jag sög på namnet, desto mer kändes det som en äventyrsbok. Eller rent av en ungdomsbok. ”Förortens fångar” var inte långt borta från ”Flykten från New York” eller ”Jakten på den försvunna skatten”. Det är inget fel på de historierna, men associationerna går ju till fel genre. Tänk dig själv att du döper din nästa feelgood till ”Mannen utanför fönstret” … visst att det kanske handlar om en tjej som blir nyfiken på killen som går förbi på väg till båten varje dag, men titeln osar rysare. Ändå ville jag inte släppa namnet som jag levt med så länge. Som jag drömt om på ett bokomslag.

Förlaget var dem som ruskade liv i mig och till slut slog ihjäl min darling. Det var bra, faktiskt. Jag hade ju haft på känn ett tag att titeln inte höll, men hade inte haft hjärta att byta. Ibland är det bra med externa ögon. Man behöver höra det från någon annan för att få bekräftat att det man känt en tid stämmer. Det var förresten samma upplevelser med en del brister i narrativet. Jag tänkte att något inte var 100% men att det kanske inte märktes. Förlaget slog ned på det direkt.

Mitt livs allra första manus drogs med samma namnproblem. Jag hade fastnat vid ”I svenska vatten” medan lektören jag tog hjälp av föreslog det något mer fantasieggande baserat på ett namn som förekom i manuset (och som jag håller på för att det är så bra att jag kanske använder det i framtiden ändå). Då höll jag tjurskalligt fast vid min lilla mening, övertygad om att det var rätt. Jag har ju redan tänkt det tusen gånger i huvudet. Rookie mistake.

Hur bra är Fångarna som namn då? Det är lätt att komma ihåg i alla fall, och har en stark koppling till historien. Det räcker som start. Sedan är det upp till innehållet att fylla det med mening. Jag litar helt på förlaget i den här frågan, som ju gett ut böcker i flera decennier. De vet vad de gör.

Vad skulle jag tipsa en aspirerande författare om då? Att tänka en del, men inte för mycket, på namnet. Se till så att det passar i genren, men var beredd att byta efter förlagets tips. Det finns inget namn som är så bra att det väger upp ett halvbra manus, men ett superbra manus med ett skräpnamn går alltid att döpa om. Så lägg fokus på innehållet. Namnet är viktigt, men är en del av det arbete som bäst görs i samarbete med förlaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s