Sju av Tuas misstag: 1. För mycket folk i starten

En fantastiskt vacker fjäderpenna som jag fick i present av min kära väninna Åsa

Den främsta anledningen till att jag ville debutantblogga var att få berätta om vägen till antagning, då jag själv (när jag simmade i refuseringsträsket) suktade efter att läsa om hur andra aspirerande författare lyckats få ett bokkontrakt. Inläggen i serien Min skrivresa (del 1-11) hittar du samlade här.

Jag har också velat ge skrivtips men har hämmats av att jag bara är en debutant. Det vore förmätet av mig att lära ut något som jag fortfarande håller på att lära mig. Så slog det mig: varför inte utgå från någon av alla de listor som finns över vanliga nybörjarfel och berätta hur jag själv åtgärdat dem? Det blir konkret utan pekpinnar, tips att ta till sig eller förkasta efter eget gottfinnande.

Jag googlade på olika listor och fastnade för tidningen Skrivas ”Nybörjarens 7 vanligaste misstag” (text: Elizabeth Sims, publicerad i nummer 3 2016).

Med start i detta inlägg kommer jag att beta av alla sju misstag som listas.

Nybörjarfel nummer 1: För mycket folk i starten

I Skrivas artikel finns en förklaring som jag sammanfattar med egna ord: introducera inte för många personer i början av ditt manus, det förvirrar läsaren och gör berättelsen svår att komma in i. Men är det mängden personer som är problemet? Nej, självklart inte. Din startscen kan utspela sig i en folkmängd, i ett publikhav på Ullevi, i en fullsatt tunnelbanevagn. Problemet uppstår om du som författare introducerar alla bikaraktärer redan i första scenen. Ett nybörjarfel jag naturligtvis gjorde. I sammanfattningen av min startscen har jag kursiverat alla personer som förekommer, antingen genom att de är fysiskt närvarande eller finns med som referens.

Konungens sändebud, startscen

Berättelsen inleds med att Trond väcks av ett skrik. I hans säng sover pigan som gjort honom sällskap under natten. Trond beger sig i riktning mot fogdens kammare där upprörda rop hörs. Med vaktbefälet i täten rusar fem knektar in i fogdens kammare där dennes livvakt skriker att fogden håller på att förblöda och att hon klättrat ut genom fönstret och måste fångas, samt att någon måste hämta fogdens medikus. Trond tar kommando över den förvirrade situationen, stärkt av den auktoritet han erhållit genom många år i kungens tjänst.

Mitt nybörjarmisstag

I denna första scen nämns 13 personer: Trond, pigan, fogden, fem knektar, vaktbefälet, livvakten, medikus, kvinnan som flytt genom fönstret och kungen. I en tidigare version av manuset gjorde jag misstaget att namnge de flesta av bikaraktärerna och att (mitt i den fartfyllda handlingen) slöa ner framdriften med förklaringar om deras bakgrund och karaktär. Pigan Ebba har gjort blyga framstötar mot Trond under hans vistelse i borgen och kvällen innan hade han gett efter för lusten och tagit henne till sängs. Fogden Ulf har förtryckt traktens befolkning i fem år och hans grymhet går igen hos hans råbarkade knektar och närmaste befäl. Livvakten Magnus njuter av att tortera och avrätta folk samt har sjuka böjelser i sängen, något som går ut över de stackars flickor som hamnar i hans klor. Vaktbefälet Jöns är mån om att inte ifrågasättas, för han har kämpat hårt för sin position och ser Trond som en rival om makten över knektarna.

Kort sagt, jag sprängde in en massa bakgrundsinformation som innebar att läsaren tvingades ta in detaljer om alltför många av bikaraktärerna.

Behövs alla dessa personer i starten?

Om du, likt jag, gjort detta klassiska nybörjarmisstag rekommenderar jag att du i första hand funderar på om några av bikaraktärerna kan strykas eller senareläggas. I mitt fall kom jag fram till att alla mina karaktärer hade ett syfte att fylla och därmed platsade i scenen. Så här resonerade jag:

Trond: Given i scenen, han är en av två huvudpersoner

Pigan Ebba: Finns där för att tidigt gestalta Trond som en kvinnokarl

Fogden Ulf: Viktig antagonist/offer för överfallet som kickar igång berättelsen

De fem knektarna och vaktbefälet Jöns: Gestaltar att fogden förfogar över ett våldsmonopol som Trond måste förhålla sig till. Scenen i fogdens kammare ska vara tumultartad och det behövs mycket folk för att skapa en känsla av oreda.

Livvakten Magnus: Ännu en viktig antagonist. Han misslyckas med att skydda fogden vilket ger honom ett starkt motiv att hämnas på Matilda och denna drivkraft ville jag grunda tidigt

Medikus Nicolaus: Visar att fogden är mäktig nog att hålla sig med en egen läkare

”Hon”: Anonym eftersom ingen vet vilken kvinna som knivhuggit fogden

Kung Gustav: Att tidigt etablera Trond som en man i kungens tjänst ger Trond auktoritet även i läsarens ögon och väcker en nyfikenhet om på vilket sätt Trond tjänar kungen.

Lösning

Efter att ha kommit fram till att inte stryka bort någon karaktär funderade jag på vilka som behövde namnges. Varje personnamn är en signal till läsaren att karaktären ifråga är värd att lägga på minnet, vilket överlastas ifall starten innehåller många namn. I tidigt skede säger en beskrivning/roll/funktion mer än ett namn och det är dessutom lättare att hålla reda på. Med denna insikt kunde jag stryka alla namn utom Trond (vilket ska finnas kvar då han är en av två huvudpersoner). För övriga karaktärer resonerade jag så här:

Pigans syfte var att gestalta Trond som en kvinnokarl och då räcker det att det framgår att det är en kvinna som ligger i hans säng. En fördel med att stryka namnet var att Ebba annars fått företräde över berättelsens kvinnliga huvudperson (Matilda namnges först i scen 2). Ebba återkommer längre fram i manuset med namn, dels för att hon spelar en viktig roll, dels för att Trond skulle framstå som en skitstövel om han har sex med en piga utan att bemöda sig om att ta reda på vad hon heter.

Att Ulf är fogde är det viktiga, inte namnet. Läsaren förstår att en mäktig person blivit knivhuggen och att förövaren (Matilda) är illa ute om hon fångas. Samma med Magnus, hans roll (livvakt) säger tillräckligt om hur han hör hemma i scenen. Dessa två får namn redan i scen 3, men den lilla fördröjningen räcker för att läsaren inte ska överösas i starten. Dessutom hinner jag introducera Matilda, berättelsens andra huvudperson. Kungen är också en tydlig roll med stark innebörd så jag väntade med att berätta att han heter Gustav, något som den historiekunnige ändå förstår eftersom berättelsen utspelar sig år 1543. Vaktbefälet och medikus fick förbli sina rollnamn genom hela manuset då de inte förekom tillräckligt många gånger för att förtjäna personnamn. Knektarna hade jag aldrig namngett och då spelar det ingen roll om de är tre, fem eller femton.

Scen 2 är den första ur Matildas perspektiv och även här är hennes namn är det enda som förekommer. Hon tänker på knektarna som letar henne. På sin bror, vilken hon givetvis kan namnet på men ordet ”bror” säger mer om deras relation än Petrus, vilket skulle ha kunnat förvilla läsaren att tro att det är någon hon är kär i. Trond fångar henne men hon vet inte vad han heter, så hon tänker på honom som utbölingen som påstod sig vara en inspektor. Den beskrivningen förklarar mer än om hon känt till hans namn.

Bakgrundsinfo

All den bakgrundsinfo som jag tidigare tyngt starten med fick flytta till senare scener där respektive bikaraktär utvecklas. I samband med att pigan får sitt namn ges förklaringen till hur hon hamnat i Tronds säng. Trond har svårt att sympatisera med livvaktens vånda på grund av dennes fäbless för att tortera och avrätta. Och så vidare, och så vidare.

Sammanfattning

Fokusera på att få igång din berättelse! Dina perspektivpersoner är viktigast att etablera och övriga bikaraktärer kan utvecklas senare.

Avslutningsvis: Jag har gjort långt fler än sju misstag, så istället för att kalla denna serie av skrivtips Tuas sju misstag får den heta Sju av Tuas misstag.