Förbittring och fokus

Samtalet i skidbacken med förläggaren gick inte alls som jag hade hoppats. Manuset måste arbetas om, tyckte hon. Det var för lamt. För tamt. Det dröjde för länge tills det hände något. Det behövdes mer ”fyrverkerier”. Mer ”kött och blod”.

Jag tackade för återkopplingen.

Förbittrad. 

Hon hade inte läst ordentligt, tänkte jag. Det sa hon faktiskt själv, att hon hade läst väldigt snabbt. Att hon knappt hade fattat själva lösningen på gåtan. Det måste betyda att hon hade läst alldeles för slarvigt. 

Hon hade helt enkelt läst fel. Läst på fel sätt. Hon hade fel.

NU

Stockholms bokhelg anordnas för andra gången. Ett tusental litterära evenemang runtom i huvudstaden, allt faktiskt på initiativ av Sveriges finaste förlag Kaunitz-Olsson. Min promille består i 30 minuters boksignering, och som den Kay Pollak-apologet jag alltmer har blivit väljer jag bort ”Tänk om det inte kommer någon!” till förmån för ”Tänk om det kommer någon!”. 

Och det gör det, en handfull bekanta och några obekanta, precis lagom många för att jag ska hinna prata både med min meddebutant Ali Yusefi och med förläggar-Martin. När det är stiltje i butiken sätter vi oss bakom ett draperi och gör upp planer inför hösten. Ljudbok. Pocket. Vi är fokuserade och affärsmässiga. På karlars vis. Om man ska vara petnoga bidrar jag framför allt med fokuserade hummanden och affärsmässiga nickningar, men sånt är också värdefullt i förlagsbranschen.

Vi tar farväl och jag lämnar Lilla Nygatan, denna för alltid magiska stump av Gamla stan, full av hopp, tillförsikt och annat Pollakskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s