Manustävlingar – just do it!

Publiceringsstrategi är ju ett spännande ämne som man kan säga mycket om, till exempel hur många förlag man ska skicka till, något som jag skrev om tidigare i år. Hur själva inskicksprocessen går till är väl också väl dokumenterat: personligt brev, manus och så lite is i magen. Oftast är fokus är på spontaninskick via någon mail som går till manusgruppen, men en möjlighet som ibland glöms bort är manustävlingar. Dem tänkte jag slå ett slag för idag, för det var nämligen så jag blev antagen med min debut.

Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till tävlingar när jag började skriva. De kändes liksom så ”på” och jag tilltalades av författardrömmen om att gå den vanliga, breda vägen som alla andra gör. Mail ut i etern till någon okänd mottagare som förhoppningsvis just då var intresserad av att läsa spontanmanus istället för att lägga tiden på en författare som redan fanns i stallet. Men jag hade fel. Till skillnad från spontantinskick så har manustävlingar ofta ett par extra ingredienser, saker som faktiskt är till fördel för dig som skickar in.

Först och allra mest lockande: en manustävling har en uttalad ambition att hitta en vinnare, att ge ut ett manus! Det ska inte underskattas. Man kan ju på ett filosofiskt plan säga att det vill ju alla förlag och så funkar spontaninskick också – om förlaget gillar det du skriver så blir det utgivet – men med manustävlingar så är det uttalat som ett direkt mål. De letar aktivt efter ett nytt författarskap. Inte när/om de har tid. De SKA utse en vinnare. Vilken chans!

För det andra: manustävlingar har en tydlig deadline. Skicka in före det här datumet. Vinnaren utannonseras det här datumet. Tydlig process, tydliga deadlines. Du vet när du kommer få veta. Med spontaninskick har jag ibland fått vänta ett år på feedback (hallå … hur seg kan man vara?), men manustävlingar är ofta transparenta med datum. Skönt.

För det tredje: vinsten sträcker sig ofta bortom att ”bara” bli utgiven. Ibland är du garanterad en summa pengar. Ibland att bli utgiven i ett visst antal länder. Och alltid, alltid så har du förlaget med dig när du blir utsedd som vinnare. Alla på ”insidan” är med på att någon ny ska komma in i familjen och när du gör det så är alla med dig. När förlaget gått all in på att ha en manustävling så vill de också göra mesta möjliga med vinnaren. Är det inte så med spontanantagna manus då? Kanske, kanske inte. Min poäng är att om man gått ut med att man har en fet tävling så är det bara naturligt att man slår på stora trumman när man väl hittar sin vinnare. Mitt förlag har varit ett otroligt stort stöd och verkligen satsat på mig som vinnare i tävlingen, vilket känts så skönt. Jag är inte bara en i mängden av debutanter som man ska testa och kanske behålla, kanske inte. Nej, jag är deras nya stora satsning. Vilken ära!

Så mitt budskap till dig är: ge manustävlingarna en chans. Håll ögonen öppna i branchpressen, lusläs villkoren för tävlingarna och skicka in på vinst och förlust. Du kan ju fortsätta med de vanliga spontaninskicken till anonyma manusgruppsmail också vid sidan om, men kanske kanske är det just en tävling som blir ditt break. Så var det för mig. =)