För en bakgrund till denna serie med skrivtips, läs här. Tipsen baserar sig på listan ”Nybörjarens 7 vanligaste misstag” (text: Elizabeth Sims, publicerad i tidningen Skriva nummer 3 2016).
3. För fånigt, fint, försiktigt
Skrivas artikel listar tre vanliga sätt som nybörjare skriver alltför fånigt, fint och försiktigt i sina debutmanus. Denna vecka känner jag mig skyldig till alla tre misstag!
För fånigt/lama kvickheter
Jag älskar humor och ville gärna att Konungens sändebud skulle locka till skratt. Mitt nybörjarfel var att strössla med skämt som var tänkta att gestalta mina huvudpersoner som kvicka, smarta och coola men sammantaget blev intrycket bara fånigt. Berättelsen är en äventyrlig historisk romance och det blev varken spännande eller romantiskt när jag överdoserat putslustigheterna. Vid omskrivningen rensade jag bort en massa skämt, särskilt ur de avsnitt som skulle vara farofyllda, mörka eller sorgliga. Sedan koncentrerade jag mig på att få in humor där det platsade bättre. Men hur skriver man roligt? Det är svårt! Skrivas artikel rekommenderar att försöka hitta ett oväntat perspektiv på skämten som också säger något om karaktärerna. Jag vill utöka rådet till att ”utgå från din berättelse”. Vad händer som kan vara grund för att få in en humoristisk twist?
Tre exempel ur Konungens sändebud
1: Matilda sitter inne med information som Trond försöker få ur henne. Vid ett tillfälle har hon druckit sprit och hennes onykterhet skapar utrymme att slänga in humor, trots att deras samtalsämne är dystert. Hon tänker sura tankar om Trond när han förhör henne och förolämpar honom och kungen med roliga okvädningsord (trångsynt skitstövel, förbaskade tjyvkung). När Trond lyckas få henne att prata bredvid mun blir hon ännu argare över att han ser så självbelåten ut (den baksluge fan hade hällt i henne sprit för att få henne att försäga sig). Verbalt uttryckt ilska (tankar eller repliker) är ett bra verktyg för att ge en komik åt en text, men tänk på att förolämpningarna måste vara harmlösa och riktas mot någon som det inte är synd om. Äkta elakhet är inte roligt.
2. Vid ett tillfälle försöker en prostituerad kvinna sälja sina tjänster åt Trond. Eftersom Matilda är förälskad i honom blir hon våldsamt svartsjuk men det vill hon så klart inte erkänna. Hennes känslor slår istället igenom i bitska kommentarer. Trond genomskådar henne och säger rakt ut att hon är svartsjuk. Hennes häftiga förnekelse blir rolig eftersom läsaren vet att hon blåljuger.
3. Genom nästan hela boken är Trond en självsäker person, herre på täppan i de flesta situationer. Han har makt i kraft av ställning, intelligens och inte minst en överlägsen fysik. När han träffar sin faster (en dam han har stor respekt för) hamnar han i underläge. Hans vanliga maktmedel är inte till hjälp: fastern är inte imponerad av hans ställning, hon är minst lika intelligent och har rätt i sakfrågan (vilket Trond vet) och han varken kan eller vill använda våld för att vinna diskussionerna. Att låta en stark och något självgod karaktär bli obekväm och svarslös ger en humoristisk twist åt texten.
När boken släppts blev jag så himla glad åt att humorn gått fram! Här är bettan_bokpratarens recension på Bokus: Konungens sändebud har allt och lite till. Den är en spännande och romantisk historisk romance när den är som bäst. Bra driv, högt tempo och spänning. Men även rappa repliker som ger mig många goa skratt.
Prydligt och överspänt talspråk
I en historisk roman är det inte tabu att ha ett delvis högtravande språk, eftersom det (i lagom dos) ger en ålderdomlig tidskänsla. Men replikerna får inte låta stolpiga och måste anpassas till karaktärerna som uttalar dem. För Trond, kungen och högt uppsatta befäl är det relevant att låta dem tala fint (särskilt när de vill framhäva sin pondus). Matilda är uppväxt i ett kloster och har fått bildning (ovanligt för en fattig flicka på den tiden). Även hon kan uttrycka sig väl men jag försökte göra hennes språk snäppet enklare. För övriga karaktärer tänkte jag till på deras yrke och funktion. Pigan Ebba är undergiven Trond som är en herreman och därför säger hon inte mycket. De råbarkade knektarna talar korthugget och militäriskt i tjänsten och använder grova ord om kvinnor och fiender. Pojken Anton talar enkelt på barns vis men hans vokabulär är färgat av hans uppväxt bland Tronds soldater, alltså är det naturligt att han använder ord som ”mannarna”. Överhuvudtaget försökte jag tänka till på om och i så fall hur en karaktär kan ha kommit i kontakt med ett visst ord. Det vore inte trovärdigt att Matilda använder militärtermer men är fullt begripligt att Trond gör det.
Överflödiga bestämningsord
Skrivas artikel listar exempel på beskrivande och hjälpande ord som brukar vara vanliga i nybörjarmanus och resulterar i ett försiktigt intryck.
Han var lite arg. Problem: om han inte var arg, vad var han då? Lösning: Var specifik!
Stubinen var röd till färgen. Problem: läsarna vet att röd är en färg. Lösning: Skriv bara ”Stubinen var röd”.
Mitt tips är att stryka alla vaga ord. Förutom att det gör texten tydligare blir den också mer kondenserad vilket ökar framdriften och minskar risken för att läsaren ska bli uttråkad. Värdera inte bara enstaka ord som i exemplen ovan utan hela meningar. I mina tidiga skrivförsök var jag så rädd att läsaren inte skulle förstå mitt budskap att jag kunde ha tre meningar på raken som egentligen sade samma sak. Lösning: rensa två meningar och putsa på den kvarvarande tills betydelsen är solklar. Och våga påstå att saker är på ett visst vis utan att mjäka till det. I samband med testläsning har jag sett luddigheter som ”Det var som om hon inte kände sig välkommen på festen.” Hon (perspektivpersonen) vet väl hur hon känner sig? Troligare vore att hon skulle tänka: ”Hon kände sig inte välkommen på festen.”
Hoppas du fått inspiration till att redigera din text. Jag lovar att berättelsen kommer att lysa mycket starkare när du arbetat igenom humoravsnitten, fått flyt i replikerna och rensat bort överflödigt fluff!
Debutantbloggen 