För en bakgrund till denna serie med skrivtips, läs här. Tipsen baserar sig på listan ”Nybörjarens 7 vanligaste misstag” (text: Elizabeth Sims, publicerad i tidningen Skriva nummer 3 2016).
4. För enkla utvägar
Författaren har byggt upp spänningen och satt saker och ting på spel men lyckas inte skapa en intressant och trovärdig lösning på hur huvudpersonen ska överleva/hitta mördaren/rädda släktgården/bli ihop med sitt livs kärlek. En alltför enkel eller osannolik utväg lämnar läsaren med en känsla av besvikelse.
Varje gång jag själv föll i denna fälla, upptäckte jag det gudskelov på egen hand, så ingen förläggare har behövt plåga sig igenom en sekvens där allt visar sig vara en dröm som bara utspelat sig i karaktärens huvud. Men jag hade ett annat och närliggande problem. I en tidig version av mitt debutmanus var intrigen alltför komplex (för många trådar som blev omöjliga att knyta ihop). Även om jag lyckats krysta fram en lösning hade den blivit alltför komplicerad för läsaren att ta in. Ungefär som att lyssna till en faktaspäckad föreläsning om kvantfysik (bara korvstoppning, ingen njutning).
Åtgärder vid omskrivning
- Jag redigerade bort vissa intriger och förstärkte de kvarvarande.
- Genom bokens sista fjärdedel portionerade jag ut de olika lösningarna allteftersom (istället för att klämma in rubbet i slutet). Det ger läsaren tid att ta in, att förstå, att smälta.
- Vissa lösningar krävde att jag gick tillbaka i manuset för att plantera ledtrådar.
- Ett mysterium väntade jag till nästa sista kapitlet med att hitta svaret på. Ända till dess hade jag som författare ingen aning om vad Matilda kände till om fogdens och hans allierades förehavanden. Högförräderiet mot kung Gustav är den bärande intrigen i berättelsen, så det var minst sagt svettigt innan jag kom på en historiskt trovärdig förklaring till något som aldrig skett i verkligheten. Om du inte är lika äventyrlig som jag (eller prokrastinerande, för att vara helt ärlig), se till att dina viktigaste intriger har en lösning ända från start.
- Vissa planerade utvägar visade sig behöva ändras när det väl var dags att lösa problemet. Som exempel råkar Matilda ut för ett obehagligt möte som sätter hennes liv på spel. Tidigare i manuset har hon tagit sig ur knipor genom att skjuta pilbåge och dela ut pungsparkar. Det skulle bli en trött upprepning om hon än en gång tog till våld (hur än motiverat), så jag valde att låta henne hantera situationen med intelligens istället. Med tanke på hennes fysiskt överlägsna motståndare blev det dessutom mer trovärdigt.
- För varje lösning jag skulle åstadkomma försökte jag tänka mig in i vad läsaren förväntade sig och sedan hitta på en annan utväg. Förutsägbarhet är tråkigt!
- Det problem karaktären haft kan visa sig vara en missuppfattning, alltså behövs ingen lösning. Nyttja detta trick sparsamt! Jag använder det en gång i min uppföljare men för att läsaren inte ska känna sig lurad på konfekten, får glädjen vara kortvarig. Avslöjandet av icke-problemet leder direkt till ett nytt och allvarligt problem.
- Eftersom jag skriver en trilogi valde jag att inte lösa allt som stod på spel för mina huvudpersoner i första boken. Några problem fick kvarstå för att locka till läsning av uppföljaren. Att döma av alla meddelanden jag fått där bok 2 efterlyses verkar jag ha lyckats!
Debutantbloggen 