Mina skräpord är dina skräpord

Ja, det var ju en klämmig titel, men en ganska elak en också. Inte mot dig och mig, men mot orden. Skräpord, finns det ens? Alla ord har väl sitt eget existensberättigande och finns där av en anledning. De har ett syfte, en plats där just dem passar perfekt för att beskriva det du vill säga. Nej, inget ord är skräp i sig. Det blir de först när vi använder dem på fel sätt. Och det har jag gjort många gånger.

Jag vet inte hur du gör, men jag har en skön fil på datorn som heter just ”Skräpordslistan”. Den är full med två kategorier av ord som jag försöker undvika när jag skriver. I redigeringen letar jag alltid efter dem med ordbehandlarens sökfunktion och försöker utrota dem så mycket det går, om det nu inte finns en riktigt bra anledning till att ha kvar dem. Utan dem lyfter texten lite till (inbillar jag mig). Så vilka är det?

Kategori ett är orden som alla säger att du ska undvika. Orden som alla gör fel med och som är ökända bland lektörerna. Du känner till dem: plötsligt, lite, ganska, börja, ju, så, aldrig, alltid … Var och en av de här orden fyller en funktion, men förvånansvärt ofta klarar man sig utan dem. Det är klart att jag har med ett par ”plötsligt” i mina manus – vilket underbart sätt att sätta fart på en scen – men det är bara ett trick man kan använda då och då. Du kan säkert hitta listor på fler sådana här ogräsord i ”Så skriver du”-böcker.

Andra kategorin är orden som just jag använder för mycket för att jag skriver på mitt sätt och jag är betingad att slänga mig med dem. Flina, impuls, hjärna, konstatera, förvånad, sammanbiten, istället, till slut … De kanske inte kvalar in på kreti och pletis ogräslistor, men för mig dyker de upp oftare än maskrosor i en majgräsmatta. Ibland kan de tillhöra en viss karaktär – jag har en man som gör saker med ”labben” hela tiden – men som inte syns på andra håll i texten. Även dessa söker jag efter i redigeringen, och de blir fler och fler för varje text jag skriver. Jag lägger mig till med nya ”skador” hela tiden.

Ibland undrar jag om det egentligen gör någon skillnad att jag sitter och gallrar efter de här orden i slutredigeringen. Skulle ett förlag säga nej till en bra historia bara för att jag alltför ofta beskriver mina karaktärer som sammanbitna? Knappast. Däremot tror jag på fullt allvar att tränade ögon letar efter ord i framför allt kategori ett, markörer på ett författarskap som fortfarande ligger i startgroparna. De kan bli gruskorn i det subjektiva maskineriet som sorterar tusentals manus varje år. Nä, bäst att gallra.

Jaha du Per, kan du då vara snäll att ladda upp din så jäkla bra lista med skräpord så alla andra kan få se den? Jag tänkte faktiskt tanken, men i slutänden är det en så personlig lista att jag inte tror att du skulle ha någon nytta av den. Det är så att säga min ”konfigurationsfil” som är inställd på att söka bullshit i mitt skrivande, men inte ditt. Du har egna fulord som du överanvänder, beroende på din genre och sättet du skriver på. Nej, sensmoralen är istället att spara på skräporden som om de vore skatter, läxor du lärt dig på vägen och misstag som du inte vill göra om i framtiden. Över tid kommer det bli en diger lista med skräp du vill undvika, misstag som läsaren aldrig får se dig göra. En personlig lista anpassad efter dig.

Så vad säger du? Vilka är dina skräpord?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s