Den beryktade uppföljaren

Debut, check. Now what? Det är väl belagt att många förlag vill ha ett serietänk från sina författare. Att bygga bra karaktärer och miljöer är en investering som betalar sig om man använder dem i flera böcker. Plus att man bygger lojalitet med läsaren genom en serie och får (förhoppningsvis) en trevlig ”multipel-effekt” över alla böcker när en uppföljare kommer ut (ettan säljer plötsligt mer igen). Låter bra, va? Jo, fast det var ju bara det där med att uppföljaren måste skrivas också och det är inte för inte som bok två har rykte om sig att vara en riktig jäkla mardröm. Där är jag nu.

Debuten till vänster, uppföljaren till höger. Finn den röda tråden.

”Fångarna”, min debut, släpptes i slutet av maj och arbetet på uppföljaren började i samma stund som manuset blev antaget. Det är bara det att jag har stött på patrull gång på gång i uppföljaren, och det här är mina huvudsakliga problem

Storyn måste vara bättre än ettan

Förväntningarna finns plötsligt där. De som fortsätter att läsa serien är personer som gillade ettan = vill ha ännu mer i tvåan. Det är ett känt fenomen att i princip alla uppföljare i filmvärlden är sämre än originalet, med några undantag. Det handlar hundra procent om förväntningar och böcker följer samma logik.

Jag har redan använt många av mina bästa idéer

Oavsett vad du skriver om så finns det en anledning till att du valde just den storyn, en idé som fick dig att vilja investera år av din tid i manuset. Den vinkeln är redan använd i ettan, så hur blir det med uppföljaren? Ska jag göra samma sak igen och placera mina protagonister mitt i ett nytt gängkrig? Eller ska jag satsa på mer karaktärsutveckling nu när jag köpt mig en läsarskaras uppmärksamhet? Oavsett vad så måste jag lägga till några nya grepp som gör att tvåan får en egen identitet bortom att vara ettans blindtarm. Men vad ska det vara? Bara för att jag hade en cool premiss till bok ett så betyder det inte att det finns en minst lika cool grej till att hämta på samma tema. (Lugn, jag har hittat en väg runt detta).

Jag är ”låst” vid det jag redan skrivit

Skönt att ha karaktärerna klara, men deras personlighet och historia är samtidigt satta nu. Jag kan fördjupa och bredda, men inte ändra. Jag måste också plocka upp pennan någonstans i närheten av där bok ett slutade. Plötsligt har jag ett antal lagar som jag måste förhålla mig till, lagar som passade perfekt för storyn jag skrev i bok ett, men som kanske också begränsar mig i bok två.

Jag börjar se mönster i hur jag avslutar med cliffhangers

Jag har några favoriter, såna där coola one liners som man nästan kan sätta in i vilket kapitelslut som helst för att få folk att läsa vidare. ”Sekunden därpå bröt helvetet lös” är en favorit (jag vet, den känns kanske lite mycket Hollywood, men jag är en sucker för sånt), men den finns redan med i Fångarna och blir svår att återanvända . Jag måste komma på nya sätt att tvinga läsaren att läsa vidare, grepp som de inte känner igen från ettan. Det låter som ett litet problem, men när man har hundra kapitel så betyder det hundra unika sätt att hålla intresset uppe utan att ramla ned i klichéträsket.

Allt det här är lyxproblem, jag vet, men nu skriver jag ju för första gången med riktiga förväntningar på mig. Jag måste lägga ribban högre för att få samma resultat. Shit, det här är svårt. Men de goda nyheterna är att arbetet med Förrädarna går framåt. Jag kommer antagligen ha råmanus klart innan sommaren så att jag kan lägga det ifrån mig över semestern (man måste få ta paus från skrivandet också). Sen blir det råredigering i augusti, ny genomläsning i september, några veckors slutfix och så till förlaget i början av oktober. Wish me luck!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s